Dan Wolgers Familj
Dan Wolgers Familj

Dan Wolgers Familj – John Wolgers (1876-1937) och hans andra hustru Gerda Wolgers (född Korsgren, 1892-1973) hade en son som hette Beppe. Han och hans två bröder växte upp i Stockholm. Han gick både i Carlssons School och New Yorks Elements, men hoppade av skolan 1945 innan han tog studentexamen. Han blev intresserad av musik, särskilt jazz, i början av 1940-talet och köpte genast en gitarr och började ta lektioner.

Han började skriva poesi och skickade den till olika förlag, bland annat Bonniers. 1946 skrev han in sig på Otte Skölds mlarskola. Därefter tillbringade han nästa år i USA. Wolgers hade även utställningar med konstnären Ernfrid Bogstedt. Wolgers första diktsamling, med titeln Jag sjunger i skon, kom ut 1953. Hans generations konstnärer, däribland Lars Forssell, Pär Rdström, Olle Adolphson och Carl Fredrik Reuterswärd, var hans samtida på 1950-talet.

När den litterära kabarén började på Hamburger Börs i Stockholm sommaren 1956 fick han stor uppskattning för sin presentation av Okända djur, tonsatt och framförd av Adolphson. Wolgers beskriver förändringarna i hans liv vid denna tid i sin självbiografi Cabaret: My Memoirs, Volume 5 (1986). 1959 framförde han sin pj på Munkbroteatern under namnet Vr tids hjälte.

Wolgers arbetade också som underhållare på radio och tv när han inte skrev eller skötte polisen. Han blev vida känd som en av de så kallade Skäggen efter att ha medverkat i en kontroversiell TV-serie sommaren 1963. Han spelade rollen som gudfadern i barn-tv-programmet Beppes godnattstund, som sändes i fem säsonger mellan 1968 och 1974. I programmet bar han nattskjorta och nattmössa, satt i en jättelik säng och tjatade vidare med sin hamn.

Beppes världshus (1969) och Där är du, här är jag (1971–1973) är två andra minnesvärda barnprogram med Wolgers. Baloos röst (dock inte i sångnumret, som framfördes av Roffe Bengtsson) skrevs av honom och ingick i filmen Djungelboken (1967). 1973 komponerade han ledmotivet till Robin Hood, med titeln “Lille Johns röst” (dock saknades Wolgers sjöng i låtens titel och framfördes istället av Bernt Dahlbäck).

Han medverkade också i den svenska översättningen av radioprogrammets temalåt Dickie Dick Dickens, som mobbbossen Jim Cooper. Max von Sydow, Povel Ramel och Beppe Wolgers i den svenska filmen “De senaste entusiasterna” från 1968 (från vänster till höger). Wolgers var en produktiv kabaréförfattare och han skrev sångtexter för många svenska artister, bland annat Monica Zetterlund (Sakta vi g genom stan,

Monicas vals med flera) och Gals and Pals (Det är vrt öde att dooa, Kära bt med flera). Wolgers samarbetade med Povel Ramel som revyförfattare på romanerna Ryck mig i snöret (1964), Ta av dej skorna (1965) och De sista entusiasterna (1968). Wolgers skrev åtta diktsamlingar, fem prosaromaner, två samlingar barnlitteratur och tiotusentals sångtexter. Han fick Jamtamots hedersprize 1975 för sina samlingar av grejer baserade på teman från norra Jämtland.

Wolgers dog av hjärnskada 1986. Han bodde vid sin död i Flen, Södermanland, men begravdes i Strömsunds nya kyrkogrds minneslund i Jämtland. 1999 öppnade Hans änka ett Beppemuseum strax utanför Strömsund, där Wolgers verkat sedan 1968. Museet var öppet under somrarna från 2003 till 2013, då det stängde tillsammans med kaféet som drivs av grevinnan Camilla Wolgers.

Strömsunds kommun tilldelar honom årligen Beppepriset, ett kulturpris. Barnens Beppe, en dokumentär i regi av svenske journalisten Henrik Koelman, visades i SVT våren 2007. Familjen Wolgers fick gåvor tre gånger: en gång 1953 med Inger Grönstedt, en gång på 1960-talet med Kerstin Dunér och en gång i början av 60-tal med Domeij.

Tom Wolgers, den äldste sonen, föddes i det första företaget, och Benton Wolgers, den andra, tillsammans med tre andra barn, föddes i det andra. Dan Wolgers, konstnären, har en äldre bror som heter Beppe. Början, men en mycket udda suck. Följt av en ganska konstig fråga. En värdelös skärmytsling följde efteråt. Och sist, en stol som var omöjlig att sitta på.

En ung Dan Wolgers tvingades förlika sig med det faktum att det aldrig mer skulle finnas en hantverkare av hans likar. Han kanske istället blir målare. Jag tänkte att jag kan bli möbeltapetserare. Min konstlärare var mycket förstående och snabb att påpeka mina misstag och sa till mig att jag borde gå konstskola istället. Snabbt gick röstningarna ner, som Dan Wolgers uttryckte det.

Jag kan inte komma på något annat att säga.

I år firar han 40 år som professionell konstnär, en bedrift som uppmärksammas med ett par sommarutställningar. Om han har förbättrats eller blivit stadigare med åren, vänligen förklara. Jag tror fortfarande att jag har förbättrats. Jag har kommit att acceptera det faktum att oavsett hur många år som går så kommer jag att göra detaldrig vara redo.

Jag har varit i konstbranschen i 40 år, men jag ska ingenstans. På något sätt är det bra att arbetet aldrig tar slut. Det finns egentligen inget annat jag kan säga än detta. Åh nej, det är bara inte rätt. Innan Dan Wolgers kom in i konstvärlden arbetade han som servitör, lärare, diskjockey, flygbladssamlare och till och med som betjänt på Nordiska museet, där han ofta snubblade över alltför välkomna möjligheter att få tillgång till museets enorma presentbutik fylld till gälarna med antika artefakter.

Det var en sammansmältning av det andliga och det profana; en sagovärld ateljé. Dan Wolgers har hela tiden täckt sig med att identifiera tatueringar. Vinden är fylld med skräp som han har samlat på sig genom åren. Vissa har blivit konstnärer eller inspirerats till att skapa verk, medan andra har blivit att inte göra något annat än att sitta runt. Men de håller sig lugna. Jag har ofta funderat på om jag kan ha varit antikvariat snarare än konstnär.

Biografi

Wolgers gick på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm mellan 1980 och 1985, och han befordrades till professorstjänsten där 1995. Han kombinerar ofta olika dagliga bekymmer med verk som är slående lika i den dadaistiska kanonen, och han provocerar återkommande tittare genom att ifrågasätta konstens natur och konstmarknaden samt vad som räknas som sanning och fiktion på området.

Till exempel lät Wolgers 1991 reklambyrån Rififi designa och producera en av sina konstutställningar utan hans inblandning bortom öppningskvällens reception, eller 1993 tog han bort bänkarna från utställningsutrymmet. Intendant Philippe Legros gav Wolgers tillstånd att låna ett par båtar, som han senare sålde på auktion. Wolgers fick en villkorlig dom och 60 dagars ransoner på 40 svenska kronor i prylningssyfte, men han skrev också på en öppen kuvertet med domen bifogad och sålde den för 20 000 svenska kronor.

Dan Wolgers Familj

Wolgers är känd för sitt bidrag till Stockholms telefonkatalog 1992 (Gula-sidorna, delar K-O), där han inkluderade sitt eget telefonnummer för andra att ringa. Moderna telefonkataloger finns på olika museer i New York City, inklusive Museum of Modern Art.

Modern Museum of Art och Museum of Contemporary Art, Kiasma, har båda verk av Wolgers. 1999 vann han Vänners skulpturpris – K. A. Linds hederspris på Moderna Museet i Stockholm. Wolgers är bror till Beppe Wolgers och son till Anna Tegeström Wolgers. Han är en generös man med två barn och ett hem i Stockholm.

Wolgers ser tillbaka på sig själv I helgen fyller den firade konstnären Dan Wolger 25 år med en ny utställning och en tillbakablick på sin karriär. På fredag får han en vacker medalj av Kungen. En stor skulptur av honom kommer att installeras i Stockholms Stora tullhuset på stadens Stadsgrdskajen nästa sommar. Dags för ett möte med en av Sveriges mest kända artister.

Wolgers ser tillbaka på sig själv

När Dan Wolgers första gången skrevs in på Konsthögskolan 1980 i gamla Mejan hade han naturligtvis ingen aning om att så skulle bli fallet. Men andra såg det och kom att känna igen det på honom. Före allt annat var det galleristen William Aronowitsch som plockade upp Wolgers som tredje sträng.

I grundskolan utmärkte han sig mest på skulpturer, konstiga fall av tejp och snarkning. Idag är hans verk gjutna i brons. Jag visste inte då hur dränerande och känslomässigt utmattande kreativt arbete kan vara förrän nu. Jag föreställer mig att det är som att ständigt dra käppfigurer ur hattarna.

En varg och ett lamm?

Nej, det är inte nödvändigt att fiska upp pinnar ur dammen. De borde inte stanna där, och det blir trevligt när de går. Allt detta, säger han när han vandrar i Sturegatans showroom i Lars Bohmans galleri, är “sticks in the feet”, med hänvisning till de berömda Wolgers-verken som visades från 1983 och framåt.

Nästan som en prislapp hänger bilden “Här slutar allmän väg” direkt intill dörren. Konstnärens namn och telefonnummer är tryckta i stora teckensnitt och omgivna av snirkliga linjer på de blå 1992-sidorna i en telefonkatalog. När jag var liten auktionerades min familjs bostad i Stockholm ut för några tusen dollar.

Vi placerar oss på den kappade bänkar som Dan Wolgers en gång knyckte från Liljevalchs konsthall, (“jag vet att det är just de här bda, jag har mina hemliga märken”), och släpper sedan loss på Auktionsverket innan de hämtades av rättmätig ägare. Guldkedjan som rymmer de 1800 svenska kronorna i böters som bänktjuven fick som betalning för sina tjänster hänger elegant inutidörröppningen.

Dan Wolgers Familj
Dan Wolgers Familj

Related Posts

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *