Alvar Myhlback Föräldrar – Petter Myhlback tävlar i sprint som sonen Alvar gjorde och fortsätter familjetraditionen Sport. Alvar Myhlback fick sitt första streck under bältet och en knoge på pucken när han var 16 år gammal. Pop, dina popcorn är rostade åt dig, Petter Myhlback. Han arbetade mycket hårt för detta. Han sa då till SVT: “Jag kunde inte vara lyckligare.”
Fredagen i Bruksvallarna var första gången Alvar Myhlback någonsin sprungit en sprint. Tonåringen avvisade då. Han avslutade loppet klockan 24:00 den kvällen och gjorde det ganska bra och steg till tredje plats. Myhlback sa till SVT efter matchen, “Jag kan bara inte fatta att det går så bra.” Påven Petter Myhlback, den svenska markstyrkans ledare, chockades till tystnad på morgonen.
Petter verkar inte ta sig samman under en SVT-intervju angående sprinttävlingen. Han arbetade mycket hårt för detta. Detta var en stor utveckling. Han snurrar repen över fingrarna och säger: “Jag mår väldigt bra.” Möjligheterna finns i överflöd varje dag. Det tog honom mycket längre tid än han hade räknat med att ta sig upp till tredje plats i sprinten.
Att lägga pengar på att det händer är slöseri med tid. Ingen förväntar sig att Alvar, eller någon annan, ska vinna sprinttävlingen med en särskilt snabb tid. Det är första gången han tävlar i en sprinttävling. Ett allvarligt problem, faktiskt. Calle Halfvarsson vann 100 meter och Oskar Svensson slutade som tvåa. På Bruksvallarna har andra tävlingsdagen börjat.
Alvar Myhlback, i en ungdomlig ålder av 15, har redan blivit en längdhoppslegend runt om i världen. I söndags tävlade han i Craft Ski Marathon mot idrottare som var halva hans ålder och diskvalificerades. Han säger att han visste att han var i djupa problem när han gjorde det.
En skicklig talare, Alvar Myhlback är son till vallakocken Petter Myhlback. Den här sommaren har han jobbat hårt för att förbereda sig för sin framtid, och en av sakerna han har gjort är att resa runt på den ryska landsbygden. Han utmanade sedan Calle Halfvarsson till ett lopp, under vilket han prompt förlorade mot OS-bilen med ungefär en minut.
Det finns potential, men 15-åringen har fortfarande en bit kvar innan hon framgångsrikt kan tävla med mer rutinerade veteraner över längre distanser. Maxdistansen för någon ungdomstävling för deltagare yngre än 17 år är 30 kilometer. Många av de viktigaste beslutsfattarna har redan gått i pension. Alvar Myhlback, som “kuppade” in i slutet av förra helgens Craft Ski Marathon, säger att träning och tävling med personer med liknande förmåga är mer lustfylld och inspirerande.
Komplett markarbete; vi körde iväg. Alvar Myhlback anmälde sig till ett halvmaraton på 21 kilometer, men det slutade med att han sprang 22 kilometer i en tätklung. 15-ringssidan fattade inga förhastade beslut. Jag hade redan bestämt mig för vad jag skulle göra. Jag var säker på att jag skulle bli straffad för mina handlingar.
Det verkade orättvist att jag inte kunde delta i loppet på grund av min ålder; Jag skulle ha gjort det bra. Till en början trodde Myhlback inte att han hade en chans att sabba milinj. Jag kan dock inte säga att jag helt trodde på det. Resultatet var förutbestämt och jag visste att jag skulle segra. Målet var glasklart, men det verkade omöjligt att uppnå.
“Väldigt många småäter”
IFK Mora SK:s Joel Andersson klev in som målvakt efter att klorna kastats.
Efter att ha gått ytterligare 21 kilometer, fick du några svar?
I verkligheten blev det betydligt lägre än mina förväntningar. Det fanns ingen personal i närheten som försökte öppna dörren för mig. Det var mycket folk på fältet, men alla verkade vänliga. Till en början var det några hakar, men efter det flöt allt på. Alvar Myhlback tror att den tid han ägnar åt träning stänger av många potentiella fans.
Det är enligt min uppfattning korrekt. Det är säkert många här som letar efter ett mellanmål, men jag har kunnat hålla mitt hemligt. Det är otroligt att jag efter så mycket tid och ansträngning äntligen börjar se resultat. Berätta för mig om dina framtida mål. Detta är utan tvekan början. De riktigt massiva tävlingarna kommer inte att hända på ett tag. Jag måste bli så redo som jag kan för detta.
Petter Myhlback kämpar med måtta. Oavsett om det är ett par skidor, en kopp kaffe, en mountainbike eller en fåtölj. Därför kommer klubbhuset troligen att ha den halvmeter breda Nusnäs handhyvlade golvtiljor. Och det är därför familjen har en granit Dishka från Estland. Petter är förmodligen upptagen med något, som jobb eller skola. Han satsar aldrig halvhjärtat. Hans kompis Hanna Myhlback hävdar att när han väl åtar sig något så stänger han helt ute alla andra alternativ.
Familjen Myhlback har bott i samma röda bondgård i Bjurss, inte så långt från Falun, de senaste fem åren. Exakt fem år hade gått sedan Alvar, sonen, hade bestämt sig för att lämna. Innan han kom hit planerade vi att renovera en viss del. Hanna hävdar att två veckor efter att vi släppts in i huset igen, samma dag som vi fick hjälp med att putsa om badrummet, stängdes vattnet av.
Alvar fick föras tillbaka i säkerhet efter att hon och Petter hamnat i svårigheter på Förlossningen. Ursprungligen skulle Hanna och Alvar bara spendera en dag på BB, men de slutade stanna en hel vecka. Lakarna kallades in för att fixa ryggbedövningen efter att Hanna inte lagt sig, då fick Hanna jätteont i nacken.
Det resulterande hopkoket liknade en fruktsallad. Det fanns inte mycket tid för mig att komma iväg. Jag bara låg där på BB. Vi planerade båda att lämna lägenheten samtidigt. Petter och hans mamma var i slutändan framgångsrika i sitt uppdrag, ändå. Jag följde Hannas ledning och gick in i huset strax efter att vi kommit tillbaka från sjukhuset. Han hade inga band till Petter, Hanna eller Falun eftersom de alla var främlingar.
Petter tillbringade mycket tid på skidgymmet under tiden tillsammans, medan Hanna föredrog nian. I slutet av 1990-talet flyttade de dit för skolan, men de tänkte aldrig vara kvar. Innan Petter fick möjlighet att starta upp och köra friskvrdsanläggning i Falun läste han några terminer skog och träteknik i Garpenberg. Hanna läste för instruktörerna på Falunskolan hon går på, Högskolan.
I processen med att bygga Grand Hotels nya fitnessanläggning befordrades jag till tjänsten som betjäntchef. De behövde någon som var träningsintresserad. Hanna klarade alla steg som krävs för att bli gymnasielärare i Hedemora och gör det just nu. Hon och Petter började leta efter ett nytt boende efter att ha bestämt sig för att stanna i Dalarna. Sökandet startade i Faluns centrum, men stadens strukturer fortsatte att röra sig.
Vi behövde ett svar och började bli desperata. För att vara ärlig hade vi ingen aning om att uppskattningarna skulle vara så höga. Hanna tror att vi vet mycket om Dalarna, även om ingen av oss är från trakten, på grund av Petters stora cyklingskunnande. De svarade på en annons för det röda historiska hemmet i Bjursas och flyttade in.
Huset såg ut att fortsätta djupt inombords, precis som Hanna och Petter hade tänkt sig. Det femåriga restaureringsprojektet är äntligen klart. Det helt nya huset har både vind och balkong. Stugan har fullt utrustat kök, vardagsrum, sovrum, badrum, bastu och dusch. Fastighetens lyckliga närhet till ett bostadsområde uppförsbacke, där eliten av Dalarnas skidsamhälle rutinmässigt finslipar sina kunskaper på rullskidor och cyklar, var en lyckoträff.
Det är ingen överraskning att Petter är den snabbaste klättraren och har rekordet. Du skulle aldrig veta att bjälkarna i det uppdaterade köket är en halv meter tjocka eftersom de ser helt nya ut. Det uppstod en oenighet om vilka golfklubbor som skulle köpas. Vi brukade ha onödig krimskrams i köket. Vi funderade på flera alternativ, både med och utan gummi, men i slutändan kändes “ingenting helt rätt”, som Hanna uttrycker det.
Då fick Petter en idé. Han förklarar, “Jag har alltid varit fascinerad av kilobar trägolv.” Petter och Hanna hittade en onlineannons för Petters önskade modell av golfklubba, så de gjorde en resa till Nusnäs för att göra köpet. När allt var klart var jag där för att hjälpa till. Petter säger “Det tog ett tag”, medan han visar upp trästockssegmenten i form av en halvmåne som efter mycket arbete nu ligger på golv i Bjurss kök. Dessa bitar upptäcktes i en övergiven byggnad i en stad inte långt från Mora.
Det är allt eller inget för Petter. Hur det än må vara. Hanna hävdar att när han väl har bestämt sig kommer han inte att backa. Men golvet blev väldigt bra. Trägolvets naturliga skönhet och rustika charm står i skarp kontrast till bänkskivan i granit i köket. Petter hade samma entusiasm för bänkskivor i granit som alla andra.
Jag kan ta tag i saker väldigt snabbt. I min idealiserade version av köket skulle öns bänkar vara gjorda av granit. Att jag inte kunde köpa den i Sverige motiverade mig att hitta alternativa källor för att tillfredsställa mina cravings. Enligt Petter löstes frågan av ett estniskt företag. Det är det där. Under åren som följde ägnade han sig åt att bli en toppåkare och mountainbikeåkare i Sverige. Det var dock den som drev bort honom.
När jag var ung gav jag upp min dröm om att bli professionell skidåkare och utbildade mig istället till att bli en mountainbikecyklist i toppklassen. Efter att ha klättrat på den högsta punkten i Sverige insåg jag dock att cyklister från andra regioner än norra Europa var mig mycket överlägsna och att jag aldrig mer skulle bli bäst i min sport.
Efter en kort fördröjning hoppade Petter tillbaka på sina skidor och styrde mot 100-metersstrecket, där han hoppades sätta ett nytt världsrekord. Han har tillfälligt lagt undan skidorna. Ett år efter att ha kommit tillbaka till Proffice blev han snabbt befordrad till chefskonsult. De är medvetna om min beprövade meritlista som en toppförare. Jag har ingen erfarenhet av skidåkning och saknar nödvändig utrustning. Petter hävdar att han är helt nöjd i sin nuvarande roll.
