Tobias Forsberg Olycka 2018 – Tobias Forsbergs liv har förändrats på djupet av en olycka som inträffade för tre år sedan. Nu öppnar han i en intervju med Aftonbladet upp om attacken mot sin nya identitet och svårigheterna att anpassa sig till livet som transperson. Under lång tid, säger han till tidningen, var han besvärad av hur andra uppfattade honom. H. Höglund, the Big Dela Link to Kopiera I en hockeymatch i december 2018, slängde Tobias Forsberg, en spelare för Leksand, in i utvisningsbåset och fick en otäck nasa som följd.
Efter sex dagars isolering bekräftades hans depression vara på rekordnivå. Sedan mer än fyra år tillbaka bor Dess och Forsberg i Gustavsberg, utanför Stockholm, tillsammans med Dess flickvän. Och trots stora framsteg är han fortfarande rädd för mörkret och djupet; han kan bara slå med fingrarna istället för händerna, och han slåss med huvudet. Jag har ägnat mycket tid åt att oroa mig för vad andra tycker om mig. När jag gosade med min familj i soffan eller försökte fånga en fisk på kajen.
Först och främst måste jag krama min filmfantast. Att upptäcka en ny identitet är dock inte det mest akuta problemet. Forsberg behöver assistans dygnet runt. Det svåraste är att erkänna att du behöver hjälp så mycket att du inte kan göra det på egen hand. Jag ska skrika på min flickvän för femte gången ikväll och kräva att hon älskar med mig. Det finns tillfällen då det är lätt att sjunka in i mörka tankar, men jag tror inte att jag är särskilt stressad.
Jag har lyckats fly från deras klor hittills, även om det kan ha varit utmanande. Forsberg är en respekterad hockeyanalytiker och kommentator i hemlandet Sverige. I framtiden hoppas han kunna börja läsa. Många män har hämtat inspiration från hans exempel sedan OS. Det är fantastiskt när andra människor ser min styrka, men jag kommer inte att låtsas veta allt.
Jag känner mig skyldig att ge något tillbaka till de människor som har hjälpt mig så mycket. Egentligen visste jag det inte innan, och jag vet att det verkar egoistiskt, men nu tänker jag på andra människor och förstår deras knipa, säger han. Jag dagdrömmer om dagen då jag äntligen kan ta hand om mig själv. Varje dag känner jag att jag lär mig saker jag aldrig trodde var möjligt.
Nyligen har jag, som jag nämnt, börjat laga mat till mig själv. Nästa steg är ett steg bakåt. Allt är normalt denna fredagseftermiddag i juli 2018. Hockey spelas av män i alla åldrar i det här landet. I en svensk hockeymatch reser Leksand, med kapten av Tobias Forsberg, till Uppsala för att ta sig an Almtuna. Om mindre än två minuter är OS ute ur porten på Tegera Arena.
Leksand har en spelare i överloppet just nu, men det är Almtuna som sticker ut. Tobias Forsberg smäller in pucken när hans motståndare går för hans arm. Han tappar fattningen, tittar inte tillbaka och slår ner ratten hårt i sanden. Han börjar agera knasigt på ön utan att verka helt aningslös. Tobias tycker om att steka men har ingen ont, vilket är ett smärre irritationsmoment.
Jakten var ganska utmanande. Allmänheten har blivit lurad och tv-kommentatorer är extremt cyniska. Ingen verkar inse hur katastrofalt skadad Leksandsforwarden egentligen är för tillfället. Hockey är en fysiskt krävande sport, och spelare skadas ofta som ett resultat. Tobias har hållit ett öga på de bisarra händelserna i bisarrasamhället i år. Två gånger under de tre senaste matcherna har han velat resa sig och fortsätta spela.
Men nu är det inte rätt tillfälle.
Jag visste att det var över; Jag skulle inte spela igen, säger han. Det har gått över två år sedan den där dagen hemma. När huvudet kraschade in i sargen blåste Tobias flera nackkotorer och skadade ryggmärket. Han gled ner under bänken och knackade ögonblickets glädje i sina armar. Hans biceps drar ihop sig som förväntat, men hans triceps svarar inte in natura.
Hans lilla hockeyyxor är starkare än alla andras, men hans fingras skadar inte en fluga. När jag besöker Tobias och hans pojkvän Filippa i deras hem utanför Stockholm berättar Tobias mycket detaljerat om skateboards han åker och hans vardag. Vardagen kan bli lättare utan behandling. Bilder tagna av Mikael Sjöberg. Detta har potential att utvecklas till ett djupt samtal med en 32-åring som har tappat förmågan att hantera sin kropp, sin karriär som hockeyspelare och sin egen identitet.
Det kommer inte att hända alls. Istället kommer vi att diskutera saker som framsteg och framtida mål. Vem är jag om jag inte spelar hockey? Men journey har varit utmanande på många sätt. Samt att det är långt ifrån färdigställt. Sedan vi sågs sist har en dag gått. Tobias har dock precis börjat titta lite längre fram. Han återvänder till sporten han älskat ända sedan han försökte snärja på sina egna skidor för första gången i hemlandet Pite.
Tillsammans med Allsvenskan och junior-SM är SHL Sveriges högsta hockeyliga. Den professionella hockeykarriären fick dock ett abrupt slut under semesteruppehållet för två år sedan. Tobias tror fortsatt att det är svårt att svara på frågan om han kommer att kunna gå igen, trots att läkarna skrivit om hans chanser. Men han har lärt sig att vara nöjd med det han har.
Tobias förklarade: “Jag kommer aldrig att bli trött på att sitta på en rullstol.” Han gör inte detta för att han saknar självförtroende; precis tvärtom. Han svarar: “Det finns ingen större anledning att hata mig än någon annan.” Han har dock tvingats övervinna en identitetskris, liknande den som många professionella idrottare upplever när de går i pension från sin sport.
Vem är jag om jag inte spelar hockey? Det är vad jag har ägnat hela mitt liv åt. Jag har inget minne av mina tidigare handlingar. Tobias spelade helt enkelt på tur, och han vann. Hans utbildning har fått hjälp av hans förvärvade kunskaper. Ingen motståndare försökte en hänsynslös tackling (full tackling) på honom.
Sporten är begränsad till bara några få drag och går inte nödvändigtvis vidare till svårare spel. Det måste handla om att hjälpa varandra vid det här laget. Anomalier kännetecknas av att de mest socialt betydelsefulla ryggmärgsskadorna återkommer. Tobias, tror han, hade lika gärna kunnat skada sig i trafiken eller på annat sätt. Frågar du honom om han vill börja spela hockey är svaret ett rungande nej. Vad minns han från The Odyssey?
Det mesta.
Tobias håller sakta på att komma över hur otroligt fruktfull han har blivit. Han hade aldrig tänkt på hur kall vinden kändes för ett barn. Hur han försökte flyga men misslyckades. Den upplysande atmosfären som började med “Det ordnar sig, Tobbe.” Men han visste att det inte kunde vara fallet. På mindre än en vecka opererades han och återhämtar sig nu på Uppsalas prestigefyllda Akademiska sjukhuset.
Efter några månaders intensiv behandling flyttades han till en anläggning med större tonvikt på rehabilitering. Det var jobbigt första gången. Den här gången släppte strypgreppet bara en gång. Men det var en jigg när hon äntligen gjorde rätt. Det tog lite tid för mig att anpassa mig till min nya verklighet. Jag kan inte minnas senast jag hade en riktigt dålig dag, men det här verkar väldigt suspekt. Jag ville inte tillåta mig själv att somna för jag skulle sitta där för länge om jag gjorde det.
Det är inte lätt att förstå till vilket djup män investerar i saker och aktiviteter. Mitt företag har varit ganska framgångsrikt. Hans familj fanns alltid vid hans sida. För att säkerställa att Tobias, som var sjuk, inte skulle behöva ringa in det nya året ensam, gjorde Johan, Tobias bror, planer på att åka på ett nyårsbesök vid gränsen.
Och det är där du kan hitta Filippa varje minut varje dag, under goda och dåliga tider. Det är svårt att sätta ord på hur mycket de har betytt för mig. Varje gång jag lämnades ensam på sjukhuset, även om det var för en kort period, kom maskoten ut för att leka: monstret. Jag har träffat många människor som har gått igenom en liknande kamp men inte fått så mycket hjälp som jag fick.
Och hans familj var inte de enda som samlade sig kring Tobias. Hockeyspelare, fans och organisationer från hela Sverige visade sitt stöd, inte bara de som är knutna till landslaget. Banderolls som läser “Kämpa Tobbe” kan ses slingrande genom arenorna. Dessutom bildades en stiftelse och resurser har samlats för Tobias rehabilitering.
