
Julius Jimenez Hugoson Pappa – Född den 8 juni 2005 i Stockholm, Sverige, är Julius Jimenez Hugoson en svensk fotbollsspelare för ungdomar som var aktiv mellan åren 2012 och 2017. I 2017 års film Monky, regisserad av Maria Blom, spelade Hugoson huvudrollen som Frank.
Han spelade Hkan Brkan i Sune-filmtrilogin i regi av Hannes Holm och Gustaf kerblom, samt Sune på en bilsemester respektive i fjällen. Hugoson porträtterade även adoptivsonen/varulf Uffe tillsammans med Petra Mede, Markoolio och Happy Jankell i SVT Barnkanalens TV-serie Familjen Rysberg under ledning av Fredde Granberg (säsong tre sändes sommaren 2017).
Hugoson slutade på tredje plats[3] under vårsäsongen 2016 av TV4-danstävlingen Let’s Dance Junior. Filmad 2014, “The Anderssons Rock the Mountains” Familjen Svensson njuter av en skidresa varje år under vinteruppehållet. Familjeflirten och tjejcharmören Sune dras in i ett annat utmanande förhållande, medan hans pappa Rudolf står inför utmanande föräldraproblem och lillebror Hkan hamnar i bus.
Det äldre syskonet skäms över sin familj, men mamma Karin gör sitt bästa för att hålla ihop alla och få ut det mesta av sin semester. Innan en gibbonapa får namnet Monky är det smeknamnet på en livslång älskling och apgalen sexhungrig fawn som faktiskt heter Saga. Hon njuter av bananchips och lever livet fullt ut, som en sorglös apa.
Hon har inget annat val eftersom hon är dödligt sjuk; hennes lilla, energiska kropp orkar inte mer, och därför lämnar hon denna värld. De överlevande familjemedlemmarna, inklusive storebror Frank (Julius Jimenez Hugoson), pappa (Johan Petersson), mamma (Frida Hallgren) och farmor (Ing-Marie Carlsson), kollapsar alla under tyngden av sina bekymmer men försöker hålla ihop familjen.
Samtidigt som deras känslor är en enda röra, så är deras vardag också. Mamma och pappa äger och driver en skidlift som fungerar på vintern men som bara är en pengagrop på sommaren. Men att lämna är inte ett alternativ, särskilt när Frank upptäcker en levande, andas apa i trädgården som verkar väldigt hemma i huset. Frank ser det glasklart:
Det är hans syster som på något sätt har återvänt som den apa hon alltid varit, och båda deras föräldrar följer henne snabbt upp på tronen. Inom fem minuter efter att mamma fick reda på det, kommer grannskapet att vara glada över att familjen äntligen har en apa. Apans ankomst förändrar familjens livsstil;
lyckan kommer tillbaka och de är motiverade att sätta igång ett äventyrsprojekt i skogen bakom skidliften. Men är den försvunna apan en medlem av familjen eller bara en vanlig apa som råkar bo i ett hus? Filmsweden har gjort en ny sorts familjefilm med “Monky” som vi inte sett tidigare. I USA är den här typen av feel-good-film praktiskt taget vardagsmat;
Ändå, även om jag tycker att filmen får sitt ämne rätt, kan jag inte låta bli att känna att den var överansträngd och dåligt genomförd. Filmens ton är utmärkt. När man jämför Franks övergång från stora bröder till ensambarn, är det tydligt att det är ett viktigt uppdrag att uppfostra barn som inte är rädda för ungdomen.
Ett sätt för barn att förstå tanken på död och omsorg, och en kopplingspunkt för vuxna som har upplevt liknande situationer. Det finns dock anledning till lite överseende när det kommer till bekymmer. Det finns inte många filmminuter som ska spenderas på oro, och det kommer inte att skada någon.
CGI-apan som användes i filmen ser bra ut och har varit föremål för mycket av filmens surrande. Medan huvudpersonen representerar ett betydande framsteg för svensk film, är berättelsens strävan att bli en amerikansk feel-good-film missriktad. Det ackumulerade intrycket blir enhetligt. Det kommer att bli en hyfsad familjefilm, men inte mycket mer än så.
Familjen Andersson bestämde sig för att följa med oss på vår roadtrip genom Europa i 2013 års familjefilm Sune on a bilsemester. Hkans lillebror Julius hade dock åkt till Legoland ännu oftare. Trots detta tävlade han mycket bra i den germanska lyxjakten. Tävla med oss så vinner du kanske en resa för två till Kiel, där Håkan gillar att spendera tid, och en uppsättning böcker av Sune.
Tyrolen var ingen utmaning för Julius Jimenez Hugoson, eller Hkan Brkan, karaktären han spelade i filmen. Allt såg ut som de höga bergen och snön han hade föreställt sig. Enligt Julius var den mest lustiga delen av filmens framträdande faktiskt att vara med i den. Och det bästa var att få spela inne på Lyxhytten och leva upp det i en hel vecka.
På frågan om var han helst skulle vilja besöka om han också skulle resa med buss genom Europa med sin familj, svarade han: “Åk till Danmark och kolla in Legoland.” Fortsätt tills du når Madrid, där du kan träffa Real Madrids fotbollsspelare Cristiano Ronaldo. Var semestrade du 2014? /ylva.
Tva svag. Handlingen är fruktansvärd, full av otroliga vändningar och dramatiska utbrott som är svåra att följa. Ingen av birollerna (kanske Mama Undateable) ger någon komisk lättnad, och hela filmen är kantad av en genomgripande känsla av självömkan. När de försöker haka på sina idolartister som är platta, ytliga och överkommersiella blir bländningen i spegeln nästan skrattretandande (tur at ngot var det).
Den svenska filmens misslyckande är inte distributörernas fel. Det är farliga filmer som den här som orsakar all skada. Mycket nedslående ny Sune-version. Nya Sune är en irriterande skitunge som vill flörta med varje tjej han ser på det mest pinsamande sätt som möjligt, i motsats till den tafatta och charmiga gamla Sune.
Kanske var det därför som filmens producenter använde slagordet “Det här ska han f fan för” mer än femtio gånger under hela Hkans föreställning. Det är hjärtskärande att se när den här filmen får nya fans för varje dag som går, men kanske kommer dagens ungdomar att gilla den här typen av spårvagnsresa.
Vi har sett filmen flera gånger och har sett i stort sett allt. Har aldrig riktigt kommit in i de obskyra Sune-filmerna. Filmen ändrade inte min uppfattning. Det verkar väldigt mycket som monarkin och klamrandet håller en hel del. Är det därför som vissa obehagliga karaktärer framstår som så opålitliga? Kanske.
Det här var verkligen väldigt dåligt. En tråkigare aspekt av att många såg hennes namn när det dök upp i biografiska databaser. Denna lilla, mystiska film använde alla strategier som var populära 1993. Dessa försök gör upplevelsen enklare, eftersom tricken redan är välkända för att vara av hög kvalitet.
Men i jämförelse är denna upp-och-över-metod identisk på två kvalitetsskalor. Det är dåligt, och det finns problem med filmens ljud. Nästan alla bluffpengar går till märket, och mannen är fri att komma och gå som han vill. Solens somrar har gjort denna skreeming mycket mer enhetlig. Extremt lik Sunes Jul. Morgan, som utför en patetisk rolltolk, är ingen match för Haber. Jag är medveten om att jag inte tillhör målgruppen, men jag är inte en familjemedlem som skulle göra det antagandet.
