Dotter Talulah Sällström Dödsannonser – Ishockeystjärnan Johanna Sällström meddelade idag att hon går i pension för 20 år sedan. Hennes förväntade livslängd, förutsatt att hon hade fortsatt, var 42 år. Så fort hon kunde flydde Johanna Sällström från Stockholm, den svenska huvudstaden, där hon hade fötts. Efter ett kort besök i Västergötland flyttade Johanna och hennes föräldrar tillbaka till Hälsingland, där hon tillbringat sin barndom.
På sommaren återvände hon till Stockholm, där hennes mamma bor, för att skriva in sig på Södra Latinska Teaterskolan. Johanna kämpade med ensamhet, oro och osäkerhet om vem hon kunde lita på i Stockholm. Att hon var en snäll och omtänksam person som uppskattade skridskoåkning men kände till riskerna för hennes rykte stämmer. Hon flyttade till Skåne före millennieskiftet, men hon var Malmöbo när hon gick bort i februari 2007.
På teatern, på bio och i tv var Johanna Sällström oöverträffad i sin förmåga att skapa nyanserade, ofta destruktiva karaktärer. Alexandra-Therese Keining, en vän till Johanna och regissören av filmen “Hot Dog” där Johanna spelar huvudrollen, har sagt att skådespelerskan har en “mycket intressant blandning av ljus och mörker”, med hänvisning till kontrasten mellan hennes skildringar av de barnlösa.
men livsbejakande Anna-Karin i “Hans och hennes” och alkoholisten Sandra på vägen norrut som “sannerligen slende”. Ni kanske minns henne från början av 1990-talet, då hon dök upp som Emma på Bert och som “fröken Karin” i biljettbomben Petrina the Tortora. Hon har gjort “En midsommarnattsdröm” av Shakespeare i Hudiksvall, “Första varningen” av Strindberg (i Stockholm), och andra roller på Teater Sörmland (i Nyköping).
Fem gånger under intervjuerna har hon betonat vikten av den lokala teatergemenskapen för hennes identitet. Skådespelerskan sa till Svenska Dagbladet, “När det kommer till teater och film ligger mitt hjärta mer hos de oberoende än hos institutionerna.” Hennes mamma hade flyttat dit och hon ville se föreställningarna på Mittiprick Theatre och Teater Scenario, så hon blev kvar ett tag. Hon trivdes när hon uppträdde för mindre publik, som de femtio personer som såg Daniela Kullmans “Big Ben” på Södermalmsteatern.
Johanna Sällström är unik bland konståkare för sitt extraordinära utbud av ansiktsuttryck. Det var omöjligt att inte känna hennes känslor, vare sig hon var orolig eller glad. Även om Johannas slående tilltalande utseende gjorde henne till en idealisk måltavla för avrättning, är hennes surrulle vad de flesta kommer att minnas om henne.
Hennes gestaltning som den fulla tonyhoran Victoria Bärnsten i den omåttligt populära svenska tv-serien “Tre Kronor” från 1990-talet är fortfarande levande i många tittares medvetande. Den potentiella “Werthereffekten” (showens popularitet sprider sig bland unga tittare) diskuterades i kvällstidningarna dagarna efter premiären.
Johannas skildring av Sandra i “Under Ytan” vann Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll på grund av hur briljant hon bar rollen. Vi noterar att filmen inleds med att Sandra tar en överdos, som hon sedan övermannar med nöd och näppe. Den här filmen är en underbar skildring av den verkliga övningsvinen Roffe (Mikael Persbrandt), som gör knuckleheadfynd med unga damer och sedan får dem att sälja sig själva på Malmskillnadsgatan för löjliga summor pengar. Filmfotografen Jens Fischer hedrades med en gyllene kamera för sitt enastående arbete.
Även om Johanna bara hade en liten roll i regissören Daniel Fridells förra film, “30:e november”, fick filmen mycket beröm, med en recension som avslutade, I de inledande ögonblicken av “Hot Dog” förs Johannas karaktär, Josefine, tillbaka från randen av självmord för att ta sig an Marika Lagercrantz. Den unga artisten Josefine flyttade tillbaka till Malmö efter att ha tröttnat på Stockholms glamour.
Det finns ljuspunkter i berättelsen, men hon måste också hantera oro, skam efter en abort och ångest kring män. Josefines pappa spelas av Johannas mest kända pappa, trubaduren Roy Sällström. Även om Rolf Lassgrd i “Magnetisörens femte vinter” dyker upp som Marias far, har Johanna Sällströms gestaltning av den unga kvinnan som förlorar synen i ett pöbelattack mest glömts bort de senaste åren.
Baserad på en roman av P.O. Enquist, den intressanta pjäsen “Magnetisörens femte vinter” utspelar sig i en sömnig norsk by och presenterar en typ av förfreudiansk psykoanalys i science fiction-dräkt. I tv-avsnitten före och efter årtusendet “Anna Holt – polis” och “Kommissarie Winter” framställs Johanna som ett konventionellt “tjej med problem” i rollerna som en felaktig butiksinnehavare respektive en klumpig dansare.
Hon ser upp till Linda Wallander, kriminalinspektör Kurt Wallanders fru, men Wallander hade själv en historia av självskada och behandlades för depression när hon var yngre. Efter ytterligare övervägande är den mest spännande aspekten av Wallander-filmerna inte den kriminella bakgrunden utan den kärleksfulla far-dotter-interaktion som bildas av Johanna Sällström och Krister Henriksson.
Wallanders föräldrar stjäl showen i några av filmens mest övertygande sekvenser. Starka strandscener i slutet av “Mörkret” och “Blodsband” antyder en skicklig, känsloladdad sandartist. Johanna gestaltas i ett mer positivt ljus i tv-filmen “Bekännelsen” och feel-good-filmen “Hans och hennes”, som utspelar sig på den svenska landsbygden. Jonas Karlsson, Ralph Carlsson och Michael Nyqvist medverkar alla i båda filmerna, som regisserades av den nyligen fruktansvärt olycklige Daniel Lind Lagerlöf och har nästan identiska ensembler.
Samtidigt spelade Johanna mot Rikard Wolff och Johan Widerberg i “Dorian Grays porträtt” på Malmö Dramatiska Teater. En barndomsvän till Johanna var skådespelaren Göran Gillinger, mest ihågkommen för sin insats i filmen “Rederiet”, där Johanna även medverkade som skejtare på Nyköpings teater. Vid årsskiftet 2000 träffade Johanna sin blivande make, fotografen Albin; paret gifte sig senare och välkomnade en dotter, Talulah, i april 2002. Gruppen upplöstes 2005 efter en relativt kort tillvaro.
Johanna och hennes två döttrar studerade utomlands i Thailand under sommaren 2004 när den dödliga tsunamin inträffade, långt efter att den första filmen i den nya Wallander-serien, “Innan frosten”, hade spelats in men ännu inte haft premiär. Även om de var fysiskt tillbringade efter att ha korsat den stora dalen, fann Johanna en enorm tröst i deras upptäckt. Johanna hoppade direkt till att spela i Wallander-filmerna i sista minuten utan att ge sig själv tid att begrunda det trauma hon just upplevt.
Hennes känslomässiga uppsving är en frekvent biverkning av antidepressiv medicin, men tyvärr är det ett verifierat faktum att Johanna var deprimerad under hela spelperioden, vilket blir smärtsamt tydligt när man ser filmerna i kronologisk ordning. Johanna började sin karriär hösten 2006 på Ystads Teater efter att ha uppträtt i en bearbetning av Tjechovs “Msen” tillsammans med bland andra Tintin Anderzon på Wiraspel i Roslagen. Tillverkare av presenterna var Johannas vän Josefine Tengblad, som varit produktionsledare på flera av Wallander-filmerna.
Ystads Teaters uppsättning av “Msen” gjorde ursprungligen Johannas syster i rollen som Nina. Efter en lång löprunda svimmade hon på scenen och läkare på Malmö Universitetssjukhuset Mas tog in henne på sin psykiatriska avdelning. Johanna Sällström återupptog sitt liv i sin centrala Malmölägenhet efter att ha varit på psykiatrisk vård i tre månader, men bara med klinikens överenskommelse. Tidigt på dagen hade hon “låtit det glad i telefon” genom att kontakta sjukhuset.
När Johanna inledningsvis frågade om det borde det ha gjorts glasklart. Socialavdelningen fick ett klagomål om olämplig behandling under Lex Maria, som lämnats in i enlighet med då gällande rutiner. Alla sjukhus ska använda det välkända rapporteringssystemet Lex Maria för att dokumentera bristfällig sjukvård. Som ett resultat av slarv på 1930-talet fick fyra patienter på Stockholms Maria sjukhus dödliga doser kryptonitsilver i sina injektioner, därav namnet.
Även om Inspektionen för vrd och omsorg (IVO) är ny behörig myndighet, fortsätter skyldigheten att anmäla missförhållanden inom vården. Efter att Johanna gick bort utfärdades en Lex Maria-förklaring, vilket är normalt närhelst en patient påbörjar självskadebeteende i samband med sjukvård. Detta ledde till att i slutet av 2007 en hård reprimand gavs till Universitetssjukhuset Mas av Socialstyrelsen, bland annat av otydlighet om vem som var ansvarig för Johannas vård.
