Christian Hillborg Föräldrar – Jag är bekant med en server som gärna hjälper mig. Även om han inte kände igen mig först, när han kom kom han ihåg vårt samtal om händelsen som ledde till att jag greps. Christian Hillborg, som varit kommande med information om sin framtid, ser fram emot en lång karriär som skridskoåkare. Det är en tuff bransch; Jag hoppas klara det.
Glada tänder
Att arbeta med något du tycker om har sina fördelar, men det kommer inte utan uppoffringar. Christian Hillborg har alltid haft ett stort intresse för skateboard. När han först började arbeta med teater och film fanns det ett rum avsett för honom.
Jag behövde en ny hobby, en lugn plats där jag inte skulle behöva störa någon. Han gick en kurs i fri musik och blev en expert på banddansare. Men inte alla hans signerade verk visas i hans hemgalleri. Absolut inte allt.
För mitt eget huvud gör jag mönster. Det är värt det att sträva hela tiden i hopp om att “missa” något bättre. Det är precis som när jag fick lära mig att göra enhjuling. Jag bara umgås och ser vad som händer.
Christian Hillborgs Fakta, Åldrades vid 45 års ålder den 16 mars. Ordet “Gud” på svenska. Jens kan härnäst ses i Netflix originalfilm Stromboli, där han spelar rollen som en knaprig gammal professor. Ocks aktuell om ett kommande, men också inhemskt, internationellt projekt.
Jag delade min tid mellan Los Angeles och Stockholm. Familj, faktiskt. Hela 45 procent av de som tillfrågades hur de kände sa: “Det känns toppen!” Han kommer att fira sin födelsedag med att säga: “Jag hoppas på några chokladtäckta espressobönor och kola popcorn.”
Men inte i grovköket. Jag har aldrig förstått tjusningen med att äta i ett badkar. På helgerna “målar jag, spelar piano och umgås med vänner och familj.” Älskar att läsa och kan ofta hittas med två böcker på gång.
Jag försöker vara maximalt kreativt effektiv genom att jonglera med två uppgifter samtidigt. Jag tror att förändring och anpassningsförmåga är fördelaktigt för kreativiteten. Rollen som Daniel Ek i “The Playlist” krävde att Edvin Endre rakade sitt huvud.
De spekulerade i att jag måste ha sysslat med någon form av psykologisk fråga. Hur träffades ni? Det är en fantastisk historia du berättar här, killar. Jag blev något häpen över det stora antalet medier som var närvarande vid presskonferensen för En del de mitt hjärta, en “romantisk musikalisk komedi” till Thomas Ledins musik.
Alla från Aftonbladet LIVE till SVT till Expressen till DN var där, och jag visste att jag måste vara en kändis för att höras ovanför klassrummets larm. Mina ångestnivåer steg när en pr-praktikant ifrågasatte mina antaganden. Christian Hillborg. 09.45. Långt borta från mitt öra, tavlan.
Hon tittade snabbt upp från schemat hon studerade och sa: “Du har fem minuter på dig. Pratar du Kvinna? Ja, sa hon och jag svängde av stigen. Jag förberedde snabbt formatet som jag var säker på skulle ge oss ditt arbete snabbast, och sedan väntade jag med att ta in honom.
Vi pratade kort när han var korrekt installerad och jag ställde min första fråga strax efter. sa han, och jag famlade över mina ord av rädsla för min egen sårbarhet, vilket gjorde mig ännu mer irriterad. Jag vet inte vad det var, men det började pulsera i mitt huvud med samma tanke som jag har delat med honom så många gånger nu, och det var tröstande: du vet inte om det är bra eller dåligt, men vi tittar ut för varandra.
Det är kul att intervjun är förinspelad så att du kan höra mig rabbla vidare om saker som egentligen inte spelar någon roll. Det är väldigt snyggt, faktiskt. Jag gick därifrån med ett drömmande sinnestillstånd och mailade intervjuutskriften till honom dagen efter. Få svar snabbt. Och längs vägen gick det.
Vem tog första steget mot att möta varandras blickar? Jag. Haha. Men först måste det bli en snabb men intensiv omgång av att gå och komma tillbaka. Jag skickade en AW, han sa “nej”, jag var förstörd, han ändrade sig, vi pratade, vi hade en fantastisk kväll och vi sov tillsammans i en månad innan jag reste till Budapest, där han filmade; resten är, som de säger, historia.
På vilket sätt tror du att åldersskillnader påverkar ditt förhållande? Den här frågan är värd en miljon dollar. För den oinvigde fyllde Christian 40 förra året, medan jag fyller 21 i år, vilket gör åldersskillnaden mellan oss 19 år.
Efter att jag ljög om min ålder på vår första dejt var det roligt att byta rum. När vi träffades första gången var det ett konstant samtalsämne när vi presenterade oss själva, definierade vårt förhållande och bosatte oss.
Ingen av oss hade någonsin varit i en grupp där åldersskillnaden var så stor, så vi var tvungna att ha några långa samtal innan vi behövde bosätta oss. Men det är för nära hemmet för att vara en riktig fråga.
Jag oroar mig inte för honom på grund av hans ålder, och han oroar sig inte för mig på grund av min, så varför skulle det göra någon skillnad? Vi är precis som vi ser ut att vara, och ju mer man tänker på saken, desto mer absurd förefaller tanken att ens kronologiska ålder kan ha någon betydelse för utvecklingen av ens karaktär.
Trots detta finns det många skäl att vara tacksam; vi lär oss mycket av varandra och drar nytta av våra olikheter i perspektiv och erfarenhet. Det är jättebra. Hur har dina föräldrar förändrats när de har blivit äldre?
Mina föräldrar är inte glada över att jag gifter mig med honom; de är bara lättade över att jag tar hand om hushållet. Miljön kan ibland vara lite skuggig. Naturligtvis blir man irriterad på folk som ständigt postar dumma kommentarer; du gjorde samma sak i början, när allt fortfarande var så nytt för dig.
Siffrorna kontrollerar oss inte. Vi bara tittar på varandra och försöker att inte rynka pannan när andra ställer frågor med de där halvhöga rösterna, som om vi aldrig hade hört dem förut. Faktiskt. Vi är i allmänhet riktigt nöjda med varandra. Tillsammans skrattar vi så det gör ont. Vi lyfter upp varandra till högen. Kommentarerna där förlorar dock sin mening.
Hur tar ni er två igenom dagen i era respektive karriärer? Det har inte varit ett problem hittills eftersom han just nu arbetar med mitt husdjursprojekt, En del mio hjärta, en svensk produktion, men i framtiden kan jag se att det kommer att bli mer av en utmaning att få oss alla tillsammans på en dagligen.
Ingen här är särskilt intresserad av en vanlig dag, så ta det som du vill. Och jag jobbar kreativt när min tur kommer. Så vi lär oss att möta våra individuella metoder och låta våra respektive yrkesgrupper vägleda oss.
Jag kommer att fylla i detaljerna senare; de passar in i sommarplanerna som jag har längtat efter att berätta om. Gilla bilden, hehe. Från ett pressmeddelande. Du har ingen aning om vad jag håller på med, eller hur?
Hur hanterar du negativ feedback/kommentarer? Till de med ett sjukligt intresses bestörtning har jag en lite kortare stubin än vad Christian har. När jag misstänker att andra har gått över gränsen blir jag upprörd, men det händer sällan.
Nyckeln är att komma ihåg att människor alltid kommer att ha något att säga oavsett vad. Folk kommer att hitta något att klaga på oavsett vad du gör, hur du förbättrar dig själv eller vem du umgås med.
Människor är snabba att ta sig friheter och behöver påminnas om att nu är det dags att hålla fast vid sina ägodelar, men det är omöjligt att kontrollera reaktionerna från omgivningen runt dem.
Vad är det bästa med C? Hans tankesätt är det. Alltid, utan att tröttna; ständigt analyserande och funderande. På grund av hans kunskap och intelligens tycker jag om att samtala med honom; vi kan tillbringa timmar tillsammans med att diskutera olika ämnen och kommer sällan till en slutsats.
Att han är lugn och samlad när jag kastar allt på honom, att han inte går i defensiv när jag är orolig utan istället spelar med tills jag återfår jämvikten. Att han låter mig göra samma sak när han har sin svacka.
Jag har aldrig varit i ett förhållande med någon som är så uppenbart stolt över mig; han förklarar mig för sina vänner innan jag träffar dem för första gången och tittar på mig som om jag är det konstigaste han någonsin sett. Will Smith på röda mattan, 100 procent.
Han får mig att skrika. Om jag någonsin behöver tröst, är han där för att ge det. Han utvecklas hela tiden. Och han är en genuin gentleman. Det tycker jag är ganska osannolikt.
Det bästa med oss, enligt mig, är att vi båda ägnar oss åt kreativt arbete, vilket gör att vi kan förstå varandras mentala tillstånd samtidigt som vi slutför våra individuella uppgifter. Detta gör att varje person kan vara sin egen person utan att kompromissa eller försöka behaga den andre.
Jag skulle kunna använda vilken superlativ som helst i ordboken utan att oroa mig för att jag skulle bli anklagad för att försöka beskriva hur dum jag är kär i den här personen. Därför kommer jag att strutta på adjektivet.
Älska honom lika mycket som jag gör – så mycket. Med all sannolikhet är det fallet. Christian Hillborg är expert på människocentrering: Christian Hillborg, den svenska doldisen som spelar saxofon, är en flitigt anlitad doldis som även vunnit internationella utmärkelser.
Som en knubbsäl som dyker upp hoppas han vara kvar i branschen under en överskådlig framtid. Christian Hillborg är en ny amerikansk ankomst som är både resist och hemtrevlig. I hans ägo, men ännu inte nedskrivet, finns ett filmkontrakt, och han har instruerat sin chef att inte diskutera produktion.
Han är inte riktigt en fullfjädrad doldin’. Han har nyligen setts i Netflix-serien The Playlist, den romantiska komedin Thanks for the Last och kriminaldramat Bron. Hans karaktärer är typiskt självupptagna idioter som bara bryr sig om sig själva.
Narcissism och egocentrism är fascinerande att konceptualisera, men jag gör det också till en poäng att lära mig något nytt i varje roll jag spelar. Som förberedelse för sin roll som Martin Lorentzon i The Playlist lärde han sig till exempel hur man cyklar en enhjula.
Som en riktig knasboll sprang jag runt i Griffith Park i Los Angeles. Jag kämpade mycket i början eftersom det var så utmanande. Men skadespeleri sitter i kroppen. Det är tråkigt att se en hockeyspelare som kan allt, så man måste få dem att svettas.
Det är avgörande för mitt yrke att jag har förmågan att skratta åt motgångar och visa motståndskraft. Christian Hillborg kämpade tappert för skeptiker på schackarenan. Han har alltid haft en passion för musik, konst och roller derby, även som liten.
Jag bar så många olika outfits som jag kunde hitta i min pappas garderob. Min första och främsta motivation var en önskan att göra mina föräldrar stolta.
