Andrev Walden Fru – Andre Walden, FRu svensk journalist och konstnär Andrev Igor Walden. Han föddes i Karlsson och bodde ett tag i Bergström. Den svenska motsvarigheten till “The New York Times” heter “Dagens Nyheter”, och han bidrar där.
Detta var platsen där Walden växte upp. Han skrev in sig på Bona folkhögskola för att läsa journalistik men avslutade aldrig skolan. Nyligen började han arbeta som redaktör på Aftonbladet. Tidigare var han tidningens chefredaktör för inslag.
Han lämnade tidningen efter 13 år. Därefter arbetade han som redaktör och showrunner för SVT:s Sociala monster och som redaktör för Filip & Fredriks Breaking News. Walden återvände till sin krönikörroll på Aftonbladet 2016.
När han kom till Dagens Nyheter 2018 skrev han för dem till slutet av året. Även i Café skriver han mycket om mat. Använd en kavel för att mosa ihop en tom mjölkkartong i en långknuten soppäse. Så länge det inte finns någon höjd över gångjärnen kommer det att bråkas om vem som ska knyta karet och placera det i hallen.
Ivan Andreevich Walden:
Hon får sätta socknälar över den här vägen så att det inte ger ut vidrigt. När mjölkkartongen vaknade till liv och öppnade sig som en omtänksam Transformers-bok fanns det en stund att fånga ens blick. Jag har förlorat ännu ett spel nu.
Du behöver små djur för små barn. Knytta väskan är inte s svrt att göra. Allt beror på om de kan undvika att slösa bort de avgörande första stegen eller inte. Den lågintensiva konflikten om vem som gör mest hushållsarbete är en konflikt som många förväntar sig att förlora.
Jag ansvarar för ungefär 70 % av det fakturerbara arbetet. De gör det också. Så många som 70 % av alla människor är inblandade. När du kysser henne. Tyvärr betyder det inte att allt är löst. Oavsett om du är i köket, badrummet eller vardagsrummet finns det alltid något som måste göras.
Andrev Walden är född i Linköping, men han har gjort Stockholm till sitt hem sedan länge. När han gick ut Ljunkangymnasiet tog han sina första steg mot en karriär inom media. Jag ville bli journalist när jag var yngre, men det fanns ingen relevant medieutbildning på den tiden.
En klass i skolans andra avdelning studerade reklam och inredning tre timmar varje vecka. Vid dessa tre timmar varje dag var journalistiken så nära någon kunde komma att vara ett heltidsjobb. Det är mitt jobb att försköna saker.
Jag kan göra snabba textskyltar för butiker och butiker. Han är dock uppvuxen i den närliggande staden Norrköping, där han tidigare arbetat på NT:s och Folkbladets idrottsavdelningar. Allt för att han citeras flitigt i storstadsområdets tidningar.
Hans berättelser i Aftonbladet, Café och Dagens Nyheter har blivit mycket lästa de senaste åren. Så här fungerar det: Även om han har kallats en nervös författare, tror många att han har den bästa pennan i landet.
Det är möjligt att någon i Norrköping sa till mig att det är tyst i Sörgötland, men jag kan inte vara säker. Serier som försöker agera obscent är inte särskilt bra på det. De anser att det bara är en fråga om dialekt, utan att inse dess avgörande betydelse.
Du bör alltid backa upp dina ord och söka inre frid och självmedvetenhet. Ja, jag har en hund nu; Jag köpte en.” Sätt in “hav jag”, vilket visar att du inte är säker på vad du nyss sa. Det vill säga i ett nötskal, vad sthgötskan handlar om.
Medan hans mamma lagade mat smög han en tugga. Människor av alla former och storlekar dök upp och gick. Andrev Walden hade bestämt sig från början att han aldrig skulle bli som dem; därför kände han inget behov av att förnedra sig inför dem.
Han studerade journalistik på Bona folkhögskola vid Göta kanals strand men tog ingen examen. Han hade redan skickat in en förfrågan till Aftonbladet. Andrev Waldens hemliga talang, avslöjar han under sin anställningsintervju, håller på att redigera.
Inte helt sant, men jag förstod hans mening. Vad Walden än gjorde när han var 24 och stod på kvällen. Tretton år senare anställdes han för att hantera reklam för en tidningssektion. Jag gör listor över allt runt huset som behöver göras.
Jag använde ett poängsystem där olika information värderades utifrån hur lång tid det tog och hur responsivt det var. När jag går på möten tar jag med ett Excel-kalkylblad som visar hur mycket pengar vi har.
Hur blev sambon jag anlitade min kock? Mosar ett stort paket mjölk ner en lång knytmogen pip. Så länge ingenting rör sig bortom horisonten kommer argumentationen om vem som ska knyta pajen och duka den på bordet i hallen fortsätta.
Hon ska få några strumpstickor vänner på den här festen. Men mjölkpaketet vaknar till liv och förvandlas väldigt snabbt till en ovanligt omtänksam Transformers-bok. Jag har tappat det igen. Det är ingen stor sak att knyta pipan, men som småbarnsförälder måste du vara uppmärksam på detaljerna.
Mest anmärkningsvärt för att konsekvent strunta i de lagar som är viktiga. Eftersom den lågintensiva konflikten om vem som jobbar mest hemma är en konflikt som båda parter fruktar att förlora, har en lösning hittills visat sig svårfångad.
Jag ansvarar för ungefär 70 % av det okompenserade hushållsarbetet. Det gör också sambol. 70 procent av tiden. Okunnigt smällde. Om du gillar henne. Det betyder inte att allt blir gjort – det finns alltid något ogjort i tvättkorgen eller diskhon eller hallgolvet – det betyder bara att ingenting slår ut beräkningarna. Som att lägga upp i magen.
Efter en synnerligen trist morgon (sådan som får dig att undra, “ska det inte vara så här för små barn?”) Krisen måste lösas. Det finns tillfällen då vi bara sitter och stirrar på varandra i det gemensamma husets tomma rum. Det är för dyrt nuförtiden.
Jag skapar tabeller som jämför olika system utifrån tid som krävs för att utföra uppgiften och svårighetsgrad. Bryter siffrorna som faller ut till förhandlingarna och bryter ner hela vr tillvaro över ett Excel-ark.
Jag har aldrig haft svårare att bli kär än när jag drar vid köksbordet. En listig melonkock som övergav mannen hon en gång släpade efter och nu bär hans hud som ensemble. Fingret som spelar ovanför borden och sitter på ruta 1046.
Mitt OH-tal, en term jag inte riktigt har nått fast men som i alla fall syftar på veckosumman av mitt Oavlönade Hemarbete. En tung skugga hänger över hennes 262. Skräckmätaren har tagits ur spel, och medan hon betar ytan med den minsta blick som någonsin korsat vår köksbänk, samlar jag ihop mina resurser för att förbereda mina krav.
Hon lämnar dock rummet i protest. Något saknas i tabellerna. Svårt att se något. En gasbubbla. Projektledarrollen. Hon använder aldrig ord, men du vet precis vad hon menar. Hon diskuterar strategisk planering.
För dig som märker att barns vinterkläder finns i god tid innan det kalla vädret kommer. Vem är det som schemalägger sina terminer innan terminerna ens har börjat. Att köpa en tandkrämstub eller ta med ett barn till BVC är båda lätt mätbara system, men hon undrar hur man går tillväga för att mäta helheten.
En specificerad inköpslista kan skrivas på så lite som tre minuter, men det kräver mer ansträngning än så att producera. Någon måste notera att tandvärken är på väg att ta slut och veta att ett barn har en morgontid på BVC.
Någon måste vara chefskock och alla måste tycka om dem. Hon använder aldrig det ordet, men det är vad hon menar. Hon är projektledare, köksmästare och ägare till en kalender. Exakt samma som i konfliktrapporter från flera av mina manliga vänners (delade) intima utrymmen.
När barnen kommer hem och de vuxna går iväg verkar det som om ett naturligt rollskifte äger rum. Jag tar ställning. När jag är så upptagen idag, hur ska jag då ta reda på vad vi ska göra imorgon? Vi kanske kan byta dag, föreslår jag. Är det verkligen så svårt att planera just nu?
Men man kommer att vara orolig för planering, säger hon. Du har uppenbarligen aldrig planerat något i ditt liv. Du vill inte att jag ska berätta för dig vad vi gör i helgen för du kommer få en dålig smak i munnen om jag gör det.
Det är helt rätt. Och det är goda nyheter för mitt företag. De där kängururna har lämnats för att dö. Måste tänka snabbt nu. Utan att låta oro slita ner dig. Men här är jag, förväntas lämna allt som rör sig på söndagar hemma och skölja av avloppet under badkaret varje dag.
JAG ÄR EN MODERN MAN; JAG KAN INTERAGERA. VI KOMMER OM ALLA FEL VI GÖR. Arg och orolig. Förstås. När man talar är striden över. Det är den verkliga affären, dude. Konflikter med översättarens slut, och du glömmer vems språk du började lära dig.
Vänd dig helt enkelt om och stoppa in ytterligare en hel mjölkkartong i dina underkläder. Ha tålamod. Jag är en Viskar. Att någon ansvarig. Den hemska sagan: det spelar ingen roll vad barnen gjorde under dagen, för när de går hem är deras strumpor fyllda med prylarna.
Undantagslöst. Det är som en mindre intensiv och snabbare “Pojken med den gyllene byxorna.” Men det är här jag är som starkast. Översvämningen av hallen kräver ingen eftertanke eller perspektiv. Gruset är helt enkelt där; man ser det och blir rörd till tårar.
