Petra Nordlund Sjukdom – I sin fotostudio i Boden skötte Petra Nordlund, 41, ett foto av en pittoresk stuga på den engelska landsbygden. Englands hemland Storbritannien. Detta är staden ville hon bo. Petra Nordlunds dag i TV4:s profilprogram ser precis så ut nu. I oktober flyttade hon och hennes pappa, Peter McGahan, tillsammans med sina två söner, 4 och 2 månader gamla, Björn och Fred, till en stad utanför London.
När Petra och Peter, en engelsman, först började dejta flyttade han till Paris, där de stannade i sju år. Lilla Björn, som fyller år nästa månad, åker från London till Stockholm med sin mamma, Petra Nordlund. Christian rnberg, Fotograf. Mina fantasier har alltid fokuserat på England av någon eller annan anledning. Vi vet alla att Peters helgpendling till London för jobbet har blivit för mycket för honom och hans familj, särskilt eftersom han nu har två små barn.
“Jättevacert”
Det var helt vettigt att färja planet över dammen och börja om i det livliga Kent. Det är gott. Vårt hems läge på en kulle ger oss en spektakulär panoramautsikt över det omgivande området. Det vill säga, det är verkligen aptitretande.
De bor i ett hus ritat av en svensk på 1930-talet som skiljer sig extremt från det traditionella engelska hemmet, och med sina två hones, som föredrar trädgården. Fönstren från golv till tak i modern skandinavisk design ger en hisnande panoramautsikt.
Petra, som är uppvuxen på landsbygden i norra Sverige, visas här lugubert ta sig fram genom Londons livliga gator. De ville veta om jag trodde att det blev osäkert att stanna där. Jag är dock ingen stadssnyggare, så snälla berätta det direkt för mig. Det är ganska tilltalande för mig.
På helgerna utökas hushållet Nordlund-McGonagle till fyra medlemmar och Petra tar rollen som mamma. Sedan ska Henny och Julien, Peters ex-flickväns barn, ta en resa till England. Sedan de flyttade till Paris är de nu inskrivna i en brittisk skola. Men de tar oss snabbt mellan Frankrike och England. Att de kommer att vara här inom kort för att börja lektionerna är en uppmuntrande tanke.
Det största problemet
Petra är en mamma och en tv-producent som har arbetat med program som “America’s Got Talent” och “The Polar Plunge” samtidigt som hon har försökt ta hand om sin familj. Fred föddes in i en värld i oordning år 2005. Petra fick sitt första barn vid 36 års ålder. Hans svenska föräldrar var överlyckliga över att träffa sitt nya barnbarn och spenderade mycket tid på honom. Kjell, Petras pappa, dog plötsligt i en stroke under deras vistelse en vecka efter Freds bortgång. Han var 68 år gammal.
Med tanke på min lycka trotsade det all anledning för mig att vara närvarande vid min fars bortgång. Även om hon har haft svårt att prata om sin ångest de senaste fem åren planerar hon äntligen att göra det nu på söndag.
Varje dag återvänder mina tankar till honom. För mig är idag en av de värsta dagarna någonsin. Under begravningsgudstjänsten satt jag i kyrkan och kände mycket sorg. Det var extremt olämpligt. Hans hälsa var i allmänhet hyfsad. Och så var det de kusliga spekulationerna om vad hon kan ha uppnått om hon hade kunnat agera.
Jag hade känt mig hopplös inför livet i allmänhet innan denna traumatiska händelse. Ingenting av värde kom från den; det var totalt slöseri med min tid. Dessutom har jag en bättre förståelse för hur människor som har sådan fientlighet hanterar motgångar. Bortsett från det, allt jag har känt är enorm, onödig stress över det.
Hon klarade sig som vårdare med stöd av rådgivning och är redo att dela med sig av sin historia. Även om detta verkligen är framsteg, är det också en bidragande orsak till min brist på intervjutillfällen nyligen.
Vana resa vana
Det var en tid av extrema känslomässiga svängningar, från djup sorg till euforisk moderlig lycka. Fred var den konstanta i mitt liv. När idén tog form rotade jag mig i hans närvaro. Han sa åt mig att slappna av och njuta av att jag tog hand om ett helt friskt och nöjd spädbarn. Jag tyckte att det var riktigt användbart. Och nu är Fred och jag ännu närmare än tidigare.
Jag vet att min pappa var mycket nöjd med Freds prestationer. Och även över de andra tre barnen som min bror har. Det här är något jag tänker mycket på och det hjälper mig att upptäcka trösten i alla situationer. På söndag kommer Petra till Stockholm för att slutföra sina arbetsrelaterade förberedelser inför sin resa till kronprinsessan Victorias bröllop. Med start på nationaldagen kommer hon att vara programledare för TV4:s morgonprogram tillsammans med Jesper Börjesson.
Vi spenderar mycket pengar på speciella gäster, djupgående paneldiskussioner och djupgående bevakning, så det kommer att bli fantastiskt. Barnen kommer till Stockholm med sina föräldrar också. Semesterplanerna är av stapeln så länge som mamma måste göra den dagliga pendlingen till sitt jobb i Sverige. Familjen äger två bostäder, ett i hemstaden och ett i Stockholm.
Du kan hitta den på Bahamas, inte långt från Atlanten. Det är inte en normal livsstil, och det finns många rörliga delar som måste synkroniseras ordentligt. Det tjänar dock sitt syfte. Att hålla koll på ett litet barn och en bebis är ett heltidsjobb. Jag tar med dem på många soloresor. Jag har dock redan bestämt mig.
Sedan de var unga har de tagit minst ett flyg vardera i veckan. De rör sig snabbt och skickligt. De hyser ingen förbittring mot någon eller något. Att träffa nya människor och anpassa sig till okända miljöer kan vara utmanande, men belöningarna är väl värda ansträngningen.
Nyhetsabstinens
När Petra blev gravid hade hon ingen aning om hur mycket hennes liv skulle förändras efteråt. Som nyhetsankare för TV4 är hon lättad över att vara tillbaka på jobbet. Den isländska vulkanen Eyjafjallajökull släppte ut aska och lava över norra Europa samma dag som vi var där, och Petra kände nyheten bulta.
Jag visste att jag var tvungen att jobba så fort jag hörde det. Jag kan undvika media. Den smaken saknar jag mycket. Att hänga med i nyheterna och känna av stämningen hos allmänheten är spännande arbete. Att resa till Sverige för att göra aktuella nyhetssändningar är för närvarande inte möjligt på grund av små barns närvaro. Det finns dock framtida avsikter att besöka igen.
Vi har bestämt oss för att tillbringa halva våra pensionsår i Sverige och den andra hälften på Bahamas. Det är nästan omöjligt att förmedla till någon utanför HBTQIA+-gemenskapen omfattningen av att kunna fira Pride. Går omkring i en procession som består av halva Stockholm medan de skriker av skratt och vrede och ser ens egen stad utbryta i regnets färger under loppet av några dagar.
Priset vi betalade för att nå denna punkt går inte förlorat för oss. Vilken kraftfull känsla, vilken fantastisk känsla av egenmakt. För att undvika reflektion över allt vi har övervunnit – både externt och inre. Och vi slutar inte nu! Genom att vara orädd för att visa vårt sanna jag för andra och genom att inte dölja något om oss själva. Att veta att andra människor har vår rygg och stöttar oss eftersom våra flaggor vajar på andra länders flaggstänger under några dagar varje år är en djup känsla.
Därför är det oroväckande, nykter och oroväckande när framstående svenskar som SD-partiledaren Björn Söder, som har postat flera X-uppdateringar den här veckan, smutskat oss. Ulf Kristerssons intresse för dessa frågor är enligt min mening uppriktigt.
Björn Söder har attackerat Pride med hatten igen. Det är avgörande att varje man över 18 år tar en kräksmak just nu. Att visa sympati för hbtq-samhället är enligt Söder detsamma som att visa stöd för barnförövare. Det beror på att Sveriges statsminister Ulf Kristersson väste regnbgsflaggan utanför sitt hem, och svenske riksdagsmannen Andreas Norlén invigningstalade i Pride Park.
Linda Lindberg, nuvarande SD-ledare, har inte tagit någon tydlig ställning och istället uttryckt en naiv “förståelse” för Söders synsätt. På frågan om deras relation till Björn Söder och Linda Lindberg sa två av de mest synliga företrädarna för Sveriges näst största parti, Ulf Kristersson och resten av regeringen att de kommer bra överens.
På fredagen deltog jag i ett Pride-evenemang i Sagerska palatset på inbjudan av statsministern. Det är utan motstycke för en svensk minister att inta en sådan hållning, och hbtq-gemenskapen reagerar med förvåning, lättnad och upprymdhet.
(Och för att få en glimt av hur det ser ut på Sagerska palatset!) Ulf Kristerssons intresse för dessa frågor är enligt min mening uppriktigt. Hur intensivt samarbete med ett parti som verkligen hatar hbtq-folk och som röstat emot praktiskt taget varje förbättring som erbjuds för HBT-personer i Sverige och över hela Europa kan gå hand i hand med ett verkligt deltagande går förbi mig.
Det är förbryllande för mig att Ulf Kristersson inte är mer nöjd med sig själv efter att ha kommenterat Söders spel genom att lägga till, “Jag har lärt mig att det finns de som är kritiska till min nyfikna Sagerska med den röda, vita och blå flaggan den här veckan. “
Björn Söder är inte den du tror att han är, är jag rädd. Han är ledare för OSSE i Sverige, en internationell grupp som arbetar för att försvara minoriteters rättigheter och främja demokratiskt styre. Oavsett vad Söder sa innan, när han jämförde homosexuella med pedofiler och människor med en tickande bomb inom sig.
