Stina Blomgren Familj – Stina Johanna Blomgren är en svensk reporter, författare och dokumentärfilmare som föddes den 17 maj 1973. Blomgren är undersökande reporter på SVT. Hon tjänstgjorde som SVT:s Mellanöstern-korrespondent i Beirut, Libanon, från 2016 till 2021.
Hon var SVT:s Egypten-korrespondent från 2013 till 2016 medan hon var baserad i Kairo. Stina Blomgren jobbar mestadels för svensk nationell tv, medverkar i program som Aktuellt, Rapport, Korrespondenterna och Morgonstudion, samt i samhällsfrågorna Agenda och historieprogrammet Faktum, där hon tar upp ämnen som Mellanöstern och Afrika.
Hon har rapporterat som korrespondent och utrikeskorrespondent i Mellanöstern och Nordafrika, och täcker sådana länder som Syrien, Saudiarabien, Iran, Qatar, Irak, Jemen, Egypten, Tunisien, Libanon, Jordanien, Israel, Palestina och Turkiet.
Hon har arbetat för SVT i en mängd olika roller, bland annat ekonomiredaktör, ekonomireporter och reseredaktör. Hon arbetade som reporter och redaktör för Dagens Nyheter under många år. Blomgrens nominering till Guldspadens pris 2008 för sin bok Svart notis.
Boken fick strålande recensioner och utmärkelser från en mängd olika publikationer och medier, inklusive tryckta, online och sändningar, och trycktes därefter om med entusiastiska eftertexter.
Erkända insatser:
Boken Svart notis, om papperslösa invandrare i Sverige, gavs ut på Atlas Förlag i september 2008.
Hennes dokumentärfilm, Billiga människor, hade premiär på SVT 2004. I februari 2010 avslöjade hon att Sveriges handelsminister Ewa Björling försökte sälja vapen till diktaturen i Libyen.
Rapporten publicerad i SVT:s Korrespondenterna och fick stor uppmärksamhet, bland annat i riksdagens officiella tidning, andra medier och en mängd nätbloggar. Ett extra speciellt omnämnande av Röda mattan för detta arbete fick Blomgren vid en prisutdelning 2011.
SVT-profilen var i Iran; barn ska inte kommas åt. SVT:s Mellanösternkorrespondent Stina Blomgren red på en mula i Iran. Tillbaka i Libanon kommer hon inte att träffa sina barn på två veckor till innan de måste börja skolan innan hon kan gå med dem.
Att skilja sig känslomässigt från dem man bryr sig om i väntan på testresultat, skriver hon.
Irans parlamentssession återupptas på fredag. Antalet rapporterade dråp runt om i landet ökade under veckan.
SVT:s Mellanösternkorrespondent Stina Blomgren besökte Teheran för att rapportera om läget där. Tillbaka i Beirut, Libanon, bestämde hon sig för att delta i en provtagning på fredagseftermiddagen.
“För tillfället vet jag ingenting.
Min hälsa är bra och jag har inga symtom. Däremot skriver hon i en koinonia som SVT publicerade, “Jag har bestämt mig för att åka dit och ta ett test, eftersom jag inte vill avslöja min närmast och kärast för alla risker.”
Stina Blomgren behövde inte gå till läkaren i Sverige eftersom hon inte har några symtom, men det är annorlunda i Libanon. Stina Blomgren skriver att om hon ser sina söner nu så slipper de gå tillbaka till skolan på två veckor.
Hon skrev i ett brev till Expressen att hon sedan återkomsten från Iran inte har sett sin familj i Libanon. Jag kan inte göra det på en vecka eftersom den libanesiske hälsoministern har gett mandat att barn till föräldrar som har varit i Iran stannar hemma från skolan i två veckor och stannar kvar i karantän.
Jag vill inte utsätta min familj för fara genom att vara iväg på en anmälningsresa. Hon skriver i sin dagbok oavsett hur lätt det är att undvika. Krönika: “Jag skriker åt barnen att vi måste komma bort från den öppna spisen.”
När min man går fram till tv:n och säger “Det där borta, lätt som en bomb”, säger min syster och jag hej till barnens vänner och står i vardagsrummet. Jag ser en moln av grön vass klättra upp från hamnen och plötsligt explodera till en majestätisk röd plyma.
Inget jag någonsin sett förut liknar det. Mitt sinne kan bara tänka på en sak för tillfället. Jag skriker åt barnen att de ska komma bort från fönstret. Kongresscentret är en säker plats att vara på. När vi kraschar flyger glasskärvor och tryckvigen runt oss.
Jag sitter i köket med vårt yngsta barn när spisen blir varm. Vi går ut i hallen. Vi går ut i hallen. Vi sitter bara här och knådar varandra. Min man och jag har beslutat att lämna lägenheten omedelbart. Barn, vi tar fallluckaspindlar, säger vi till dem.
Det hörs ljudet av skramlande, malande och ringande brandlarms som kommer från korridorens riktning. Ingen vet säkert om barn vill ha vatten eller inte. Våra vänner har fortfarande inte lämnat huset, och deras tjugoårige son insisterar på att han behöver en kram.
“Är ni ok? Vi är okej”. Mina morföräldrar överlevde femtio år av krig, men ingen jag har frågat har någonsin rapporterat att han hört en explosion som den som min familj upplevde. Snart hoppas jag få veta att detta var en av de mest kraftfulla explosionerna i mänsklighetens historia.
Men just nu skulle jag vilja veta om våra vänner i denna olyckliga stad fortfarande lever. Telefonlinjerna är nere men internet fungerar fortfarande. Korta meddelanden strömmar in. “Är ni ok? Vi är okej”.
Och någon från grannskapet sa: “Jag fick det gjort, men det var nära. Allt är trassligt här. Jag går genom en stad som ser ut att ha härjats av en drabbat av en jordbävning. En hamn är långt borta. Bor i Beirut.
Det mesta av Libanons livsmedelsförsörjning kommer från import. Hundratals lagringsutrymmen och byggnader har märkts. En kvarts miljard män gjordes hembundna inom loppet av några sekunder.
Familjer flyttar till vårt hem från hela staden. Många människor har rest från hela landet för att hjälpa till att bygga upp sjukhus och städa upp krossat glas. Libyernas styrka är formidabel och allomfattande, men vi segrar.
Två föräldrar på våra barns skola har tagit livet av sig. Två mot många. Sjukdom följer snabbt efter den första chocken och ångesten. Hur kunde närmare tre tusen ton högexplosivt material i ratal lagras i stadens hjärta trots ökade varningar om hur farligt det är?
Hur mycket skadar det en befolkning vars politiker är bland de mest korrupta i världen? Gryningen över fordonet är nästan helt ny. Detta land ligger precis vid gränsen. En av de gröna ringer och säger att hon vill låna lite sömnmedel.
Ljudet av glas som krossas på himlen kan nu höras över en hel stad. Att jobba som tv-journalist har blivit svårare. 2016 utsågs Stina Blomgren till SVT:s första migrationskorrespondent – en helt ny tjänst.
Reportern lyckades ta sig upp med Stina Blomgren strax efter att hon återvänt från Tunisien, där hon hade skrivit ett stycke om fiskare som jagar migranter som försöker ta sig över Medelhavet i gummibåtar. Hurså?
Jag var ute på vattnet med fiskare i södra Tunisien när vår typiska dag tog en oväntad vändning. Under de senaste åren har myndigheterna stoppat tusentals män som gör den farliga resan från Libyens kust från att bli berusade.
De har lärt sig hur man räddar liv och tar hand om migranter i nöd från läkare som arbetar över nationsgränserna. Några migranter som hade fångats av fiskare fanns också på plats. Två döda män hittades på ön medan vi var där, tyvärr. Det var en riktigt skrämmande upplevelse.
Vad ska du göra om du är migrationsreporter? Min plan är att bli en världsomspännande nomad. Eftersom jag är baserad i Kairo, är det naturligt att mina första resor kommer att vara till Mellanöstern.
Jag har arbetat med migrationsfrågor i många år och har publicerat flera böcker i ämnet, bland annat prisbelönta Svart Notis. Under tiden jag var baserad i Kairo lämnade jag in anmälningar från egyptiska fängelser där syriska flyktingar hölls i flera månader och från iranska fängelser där afghanska flyktingpojkar hölls.
Men migration kan också tjäna som en ekonomisk drivkraft. Här i Egypten där jag bor tog folk in totalt 172 miljoner svenska kronor i hembaserad arbetsinkomst från egyptier som bodde utomlands föregående år.
Kommer du att tillhandahålla reportage för alla SVT-program? Vi jobbar som korrespondenter för en mängd olika program, inklusive nyhetsprogrammen Aktuellt, Rapport och Morgonsoffan, samt andra som Korrespondenter, Agenda och den helt nya utrikes tidningen Friktion.
Pressbilden som skickades ut visar att du står framför en kamera. Du ensam jobbar? Först, när jag bodde i Kairo, filmade jag allt själv. Men att jobba som tv-journalist i Egypten har blivit svårare och jag samarbetar nu med en egyptisk fotograf som heter Ahmed Medhat.
Jag har en aning om att du kan lite arabiska. Jag lär mig arabiska. Det är en stor hjälp när jag träffar nya människor att jag kan förstå vad de säger och de kan förstå mig utan att ta till jargong eller teckenspråk.
Vad detta betyder för mänsklig interaktion är djupgående. Hur länge förväntas du täcka migration? Detta är ett projekt fram till slutet av året; efter det kommer SVT att utvärdera det och besluta om det ska fortsätta eller inte.
