Mons Kallentoft Förmögenhet – Mons Erik Ingemar Kallentoft, en svensk journalist och författare, föddes den 15 april 1968 i Vreta Klosters Socken, i regionen Östergötland. Utanför Linköping, i Ljungsbro, ligger Mons Kallentoft. Han har skrivit en rad böcker om brottsutredaren Malin Fors, där den sista utkom i Linköping.
I samarbete med andra författare har Kallentoft skrivit ett antal böcker i serien “Herkulesserien” med brottsutredaren Zack Herry som huvudperson. Delegering gjordes till och med 2014. Bokaktuell och upphöjd över orionen. Ägaren Mons Kallentoft har etablerat en romantisk relation med Anna-Lena Hernvall, tidigare kocken på hans restaurang. Situationen är fortfarande svår, förklarar Kallentoft till Aftonbladet.
Under sitt första år som förläggare tjänstgjorde Mons Kallentoft i 20 år. I dag, på måndag, släpps “Olympia”, den åttonde boken i Zack-serien och den första han skrev helt på egen hand. Efter böckernas första sex blev jag riktigt vän med medförfattarna. När pandemonium kom satte jag mig här på Mallorca med en stund.
Jag kom fram till en lösning som jag trodde var riktigt bra och som jag så småningom skulle skriva själv. Trots att jag hade fått en bestämma så var situationen ändå besvärlig och bedrövlig. “Jag visste att jag skulle ha kontroll, och det var lite knepigt att kompromissa”, säger Kallentoft över telefon och tillägger att han precis hade lagt sista handen på nästa bok.
Du var anställd som arbetsledare i 20 år, är det inte konstigt pinkat?
Nej, det är inte alls rosa. Författare erbjuder sig att komma och gå och ta in massor av fisk efter en tag. Det kan vara svårt att introducera nya historier, och det är också hård konkurrens. Med tanke på att detta är det sista jag någonsin har försökt göra i mitt liv är det verkligen fantastiskt att det har fungerat så bra i så många år.
Den privata planeten har också varit problematisk för Kallentofts del. Han och hustrun Karolina började skild tillsammans efter totalt 30 år. – Jag gick obemärkt förbi och protesterade inte mot det. Men även om det var en svår uppgift så var vi över det. Men det finns alltid problem med skilsmassiver, och jag tror att vissa kommer att säga något annat.
Men jag bor inte längre i Kallentoft. Orsaken till det var Anna-Lena Hernvall, som på den tiden var utgivare av de böcker som Han gav ut. – Jag är en pålitlig kille. Jag har dejtat en ny kvinna, och hon är verkligen fantastisk. Hon var kocken på mitt företag, och vi åt lunch på Bokmässan två timmar senare. Det var riktigt trevligt när vi kom till strandpromenaden; faktiskt, det var alltid trevligt. Hon var kocken, och jag var en mycket hjälpsam förman i laget.
Sa det direkt klick?
Trots att det fortfarande klickar hanterade vi det på ett mycket professionellt sätt. Efter att ha besökt ett kafé i Stockholm, som också var riktigt proffsigt, märkte vi båda att det var dags att åka en skidbacke. Jag satte mig här och hon var i Sverige när pandemonium började, och vi började prata. Efter kanske 500 meddelanden insåg vi att vi fortfarande verkligen var intresserade av de andra människorna.
Men det är riktigt illa att jag, chefen, uppenbart säger till kocken att jag är med henne och att resten av känslorna inte är nöjda. Jag hade fanimej hoppat från balkongen, hehe. Men det var väl ingen turné egentligen? Anna-Lena tog första flyget dit och det var allt. Anna-Lena slutade i Bonnierförlagen och är idag anställd på ett annat bokförlag. Har hon slutat sitt jobb på grund av denna kärlek?
Nein, så var det inte, men det var ändå det bästa resultatet. Jag tyckte det var jättebra att hon kunde hitta ett nytt arbete så snabbt. Författare och förlagsfolk kan vara hyggliga män, och jag är inte världens bästa på att hålla världen lugn och alltid vara rimlig.
Vad gör Anna-Lena bäst?
Ah! Hon är charmig, extremt intelligent och en väl avrundad person som kan se det goda i många saker i den här världen samtidigt som han är otroligt lyhörd. Hon är väldigt diskret. Vi kan absolut prata om allt eftersom Anna-Lena tycker om att läsa och dessutom är bibliofil. Jag har alltid utgått från intelligens.
Han har en bra dag. Kallentoft, Mons. När vi pratar är han på Mallorca. Vädret är 28 grader kallt och det är inte mycket snö på berget, så mannen pratar inte. På bara två år har han blivit färdigbildad. disciplinerad skrivstil. Otroligt mycket, jag tycker om att skriva, och det gör jag varje dag. Jag vill stanna här. Hans senaste bok, Vindsjälar, släpps i början av november.
När 79-årige Konrad Karlsson hittades död på gamla järnvägsbron skrevs en kriminalroman där Linköpings polismästare Malin Fors bara hade en dag på sig att lösa fallet. En självdödlighet som kan vara dödlig. Jag har inga ambitioner att vara samhällskritiker. Jag vill ställa frågor till läsaren, därför var det bra att de använde en gammal reverd som går upp och ner.
I marken kommer jag in från ondska, kärlek — distinkta föremål som män finns i närheten. Mons Kallentoft ifrågasätter om hans mål är att stödja eller föra fram en politisk koalition. “Hmm, det är snyggt där”, säger du. Det är inte min avsikt att skapa en gemenskap, men det kan hända om ämnet är övergrepp mot äldre eller vräkning av barn. Jag skulle vilja höra mer om vad det innebär att vara människa.
Genom mina böcker får läsaren ett mer givande livsperspektiv. Han hävdar att han inte vill ge något annat än en kort förklaring till varför det har varit så svårt för oss att känna sympati för äldre personer med Vindsjälar. Alla ska lyftas över broarna i äldreboendet, men det finns något de kan göra.
Mons Kallentoft tycker att det är underbart att stå på scenen och prata om sin bakgrund och sina böcker. – Det kan vara mycket folk, men det tar lite tid att läsa texten. Varje trovärdig författare fnissar fortfarande medan de stirrar på datorn, sedan skriker de och fortsätter: “Det är skoj i lagom form.” Jag är antingen en blyg eller en limpet.
För vissa är Mons Kallentoft känt för att ha satsat en passion på att resa sig och röra på sig. Det är mycket som han lyckats resa sig och börja springa. – Jag står för den jag är, och jag vill behandla människor rättvist och fatta bra beslut. Jag vill ses över hela världen just nu för att kunna slåss mycket med bilar och sommarsniglar. Jag älskar att leva!
Efter en abrupt knackning på Opera Källaren tar sig Mons Kallentoft abrupt till bunkern. När byborna ber honom att avsluta sitt liv, svarar han: “Varför har jag levt mitt liv på denna plats?” Mons har tvingats spendera mycket pengar och fly efter den sista godingen av restauranger, hushållsartiklar och mat, från rangliga montrar med gatumat i Bangkok till femstjärniga krogar i New York.
I Food Junkie är ätandet ett sätt att leva och döda, ett sätt att resa och lära känna sig själv bättre. Det är en kylig kärlekshistoria om att övervinna hinder för att hitta honom trots den annars olycksbådande omgivningen. Jag håller ett exemplar av tidningen Financial Times artikel “How to spend it” i min hand.
En ansamling av några väl valda mynt från Bayern till New York via Thailand. Komplettera ofta med specifika detaljer om vad gästen upplevde under en natt på Four Seasons i Hong Kong, inklusive grillad rumsserviceanka från hotellets hyllade restaurang, eller kostnaden för måltiden på Dons de la Nature i Tokyo. Kosta vad kosta önskar.
Författaren är en matälskare på jakt efter läckra godsaker. Hans har alltid varit mer framåtsträvande och det har lett till att även de mest prestigefyllda och exklusiva anläggningarna öppnar sina dörrar för honom. Minns särskilt det kusliga mötet mellan den spanska tjuren mellan lyxkrog och kemiskt labb. Detta är för honom som en av de verkligt förtjänta personerna som kommer in flera gånger. Jag har jämförts med kändisar som Madonna och Bill Clinton tidigare.
Mons Kallentoft reagerade negativt på den kritik som riktats mot honom i hans tidigare skrifter. Enligt tre års historiska redovisningar i den svenska bokhandeln. Därför rådde han sin agent att stanna vid hans sida och gick bort till däckaren. Längs den svenska deckarvgens upptrampade stigar spreds många rättfärdiga början till hans böcker över hela världen.
Han “gomrunka” (författarens eget uttryck) gled nu över Michelin-guider där bakom sig. Han kan nu bli en fullvärdig matmissbrukare på närliggande Bauerkostym med ett kreditkort av lämpligt slag. Skrivandet i dagboksstil övergår till en “älskade”, frukten som författaren alltid bär nära sig. Frukten som är med barnen.
Men han förlorade också sin första autentiska matkick under en bluff i San Sebastian. Och när han delar med sig av sin tidigare skrivna materiella rikedom. Friheten. Trots att det låter melodramatiskt hänger den robelsen som han inte vill kalla flykt uppåt med pengabristen och smärtan från uppväxten.
Till exempel innehåller dagboken ovan en typ av diskussion om Bildungsroman. Boken innehåller oundvikliga passager av författarens egna psykologiska kamper och omvälvningar som hans mamma fick skulden för. Det första som faller oss in är att jak on a fix, uppgången av tid och rum som bara kan förverkliga den materiella världens potential fullt ut, har sin kulmen i en avlägsen framtid.
Men insiktarna vill inte kompromissa. Det tänkta orsaken-bandet hänger bara där i luften. Författaren skildrar en ganska balanserad syn på den alltid föränderliga familjen, men inte alltid. Dligt samvete över de bedrägliga utgifterna, men inte nödvändigtvis. Ramberättelsen är en intensiv berättelse, men den slutar inte med en frysning på isen; snarare fortsätter det några minuter till på det nedre bandet. Genialisk utveckling. Allt som följer är en beroende och en matknarkande. Jag tror Mons Kallento
