Niclas Norlindh Sjukdom – Frågan är “Kan man få skämta om allt?” Några av de senaste tillskotten i rollistan inkluderar den fyra medlemmarna komedietruppen “Den så skrattar förlorar”, som bland annat har talangerna Niclas Norlindh, Jonatan Jonasson och Andreas Granfors. Tanken är enkel. Du kan vinna pengar genom att skrika förolämpningar mot kameran och provocera din motståndare till slagsmål.
Snabbast att vinna potten. Under de senaste åren har komedigruppens 161 000 YouTube-prenumeranter, 71 000 Instagram-följare och över 220 000 Facebook-fans drivit den till framkanten av sociala mediers underhållningsindustri. Feedback tack? Före jul släppte företaget ett expansionspaket för deras tidigare släppta battle royale-spel, och det innehöll några ganska otäcka nya fiender. Några av skämten i det nu virala spelet som kritiker panorerade:
“De bästa kvinnorna går för att jämföra med ett gott vin… 22 år gamla och infällda i köket” könet är detsamma, men skillnaden blir allt större Programdeltagarna Niclas Norlindh och Andreas Lillhannus svarar på en förfrågan.Mediekonglomeratet Newsner bakom initiativet hämtade efter att ha fått kritik sitt brädspel från återförsäljarna och gick över till att använda en mer direkt distributionsmodell Anklagelserna om kvinnohat och kvinnomisshandel var som ett stenblock på vägen tillbaka. Men hur kunde det komma till denna punkt? För ungefär fem år sedan lades programmet på is.
Kan man verkligen vara så naiv?
Kanske vid ett tillfälle i det förflutna ansågs vissa varianter av skämt vara roliga och blev snabbt utbredda. Om du är född på 1980- eller 1990-talet har du säkert sett en “Alla-barnen-skämt.” Idag kan samma typ av bedrägeri kännas straffande, eller så har de bara slutat vara roliga för dig. Men kan det vara så att skumma grejer som kostar mycket men som ändå lyckas hålla hög kvalitet är helt ok att använda?
När det kommer till humor ersätter sammanhang och avsikt allt annat, eller hur? Kan man förlåta en jobbig gåta om den också råkar vara en skarpsinnig och genomtänkt gåta? Agerar vi för snabbt idag? Eller så har vi bara blivit mer känsliga för allt som händer runt omkring oss. Det är rimligt att anta att detta är en positiv utveckling, eller hur? Vi måste också tänka på ett antal andra faktorer.
The question of or not one should be able to skämta gratis kvarstr är inte helt lätt att svara p d man ska inte bidra och uppmuntra till kränkningar, rasism, diskriminering contre ngot enkelt kön, person eller grupp. Finns det ett enkelt svar på detta? Vad händer om skämt blir förbjudna? Vem ska censurera det? Majoriteten? Minoriteten? Är humor mer utbredd i vissa samhällen? Är en kvinna vanligtvis mer utåtriktad än en man? Många gånger är det så.
Genom historien har kvinnor utsatts för en hel del övergrepp från sina manliga motsvarigheter. Borde man då automatiskt vara mer uppmärksam på de typer av uttalanden som görs mot kvinnor? Ska kvinnor bara utsättas för sexism? Bör kvinnors egenmakt censureras så att sexism, kvinnohat och andra former av diskriminering av kvinnor kan utrotas på sikt? Den sista frågan kommer sannolikt att besvaras jakande av många kritiker i drevet.
Half-Pudel från pålitliga leverantörer
Svenska ordvitskollektivet och mediabolaget Newsner nyss smakade ocks p dessa frgeställningar och ett välriktat cancelleringsdrev. Vi redaktörer tycker att det är rättvist att påpeka att att gå över gränsen till territorium som andra anser vara acceptabelt inte är ett säkert kort för att undvika kritik. Det var också vad som hände med talesättet “Den som skriker förlorar”. Om man tittar på sändningen ser man också att programmerarna, för att ta en riktigt allvarlig risk, oroar sig för att ta på sig sina egna säkerhetsfiltar och att det finns en chans att gå genom isen.
Ska den typen av tafatthet ingå i komedi? Vad står på spel när det gäller humor trots att den är strikt styrd av sina kritiker och inte av sin tilltänkta publik? Utan att ignorera eller avfärda giltig kritik blir sammanhanget här avgörande. Om du har sett vår show vet du att dessa sexistiska budskap har ett syfte: att få kvinnor att känna sig underlägsna. Men jag förstår och respekterar att det är reaktionen när man bara ser bluffen som den har presenterats i det här fallet.
Djupa vatten skymmer motstånd.
Cissi Wallin, en framstående feminist i svenska medier, outades kort efter att fakta publicerats i Expressen. Men i sin krönika fokuserar hon på att spelet innehåller sexistisktoch sexistiska skämt, och att hon själv skrattade åt dem. Det gör henne inte till en kvinnohatare av den anledningen. Cissi Wallin undrar om, när ett nytt spel släpps, mördare och ghouls plötsligt kommer att sluta ropa efter mat när de ser “Regeringen”-loggan och istället börja stjäla från de oskyldiga för att kunna spela den.
Vad hjälper det att pöbeln vann, razzian lyckades och avbokningen var fullständig för “Den som skrattar förlorar-spelet”? Cissi Wallin tillägger att hon tidigare har lyssnat på avvikande åsikter och att vi av hennes plattform kan dra slutsatsen att hon ofta tog ledningen när åtgärder skulle vidtas av Redaktionen.
Men som Cissi säger i sin krönika, hon är en “abdikerad drevare” nu, och vi läser henne som om hon tycker att det är djupt naivt att tro att den feministiska rörelsen är över så länge folk fortsätter tjata om föråldrade sexnormer. Slutligen invänder hon mot termen “rensa ut”, som ofta används i debatten. Redaktionen identifierar sig starkt med Cissi Wallin. Vad händer i samhällen och nationer där människor tappat intresset för konst och kultur?
Sista tankar från redaktionen
Vem kommer att bli skunkad? Vad ska en person få veta? Vem bestämmer vilka skum som delas ut? Vad händer med ett samhälle där humor begränsas och censureras? I en intervju med Synskadades Riksförbunds medlemshandbok sa en av programmets förgrundsgestalter, Niclas Norlindh, som själv lider av ett tillstånd som ger honom begränsad synförmga, att man måste kunna “bjuda p sig själv.”
För honom har humor alltid varit ett sätt att lätta upp seriösa ämnen och undvika att överdramatisera dem. Han tillägger att han inte har något minne av att han någonsin gett upp sin oskuld för att någon hade tvivlat på hans förstånd. Norlindh fortsätter: “Tolerans kan leda till självbelåtenhet.” Man måste ha tro på sig själv för att lyckas. Och vi står med honom också.
Den sortens tolerans som hjälper oss att undvika skada när vi kritiserar komedi. Är det för långt borta? Till viss del stämmer det. Är det OK att hålla tyst om en grupp människor men inte en annan? Att få med allt, som Niclas Norlindh uttrycker det. Om vi tar bort humorn från våra samtal försätter vi oss själva på en farlig och osäker väg.
Vad ska vi förbjuda härnäst? Vi behöver inte censur eller förföljelse för att ha ett harmoniskt samhälle där alla känner sig välkomna och respekterade. Vi har sett motivationen för ett sådant samhälle genom historien. Vi skickar Newsner och resten av besättningen två nya Redaktionspudlar. Stark att möta kritik rakt ut, men glöm inte att hålla igång debatten om humorns värde i samhället. Vi tror att detta är näring i kampen mot avbrytande kultur och flykten från sexistisk humor.