Dotter Talulah Sällström Dödsorsak – Tjugo år har gått sedan ishockeyspelaren Johanna Sällström sa upp sig. Hon skulle vara 42 år vid denna tidpunkt om hon hade levt. Vi minns henne med kärlek och sorg, för hennes frånvaro är som förlusten av en dyrbar frukt.
Efter att föräldrarna skilde sig flyttade Johanna tillbaka till sin farfars hemland Hälsingland i Sverige för att hon skulle kunna växa upp där. På sommaren återvände hon till Stockholm, där hennes mamma bor, för att börja teaterstudier i sydlatin.
På grund av oro och isolering kände sig Johanna aldrig hemma i Stockholm, och hon var ofta ensam eftersom hon aldrig visste säkert vilka hennes riktiga vänner var. Karaktäriseringen av henne som en varm och omtänksam person som övervägde att klättra på en skridsko men var försiktig med den potentiella faran för hennes ryggrad är förstås på topp.
Kring millennieskiftet återvände hon till Sverige, men hon behöll ett hem i Malmö, där hon tänkte stanna till sin död i februari 2007. Hon var en välkänd närvaro på våra skärmar och i våra dagliga rum som Emma i Bert tv-serien och som “fröken Karin” i totalsagan “Petri trar” vid sekelskiftet.
På scen kan Johanna ses i Hudiksvalls “En midsommarnattsdröm”, i Stockholms “Första varningen” och i många inkarnationer på Nyköpings Teater Sörmland, där hon var medlem en längre tid. I de fem intervjuer som gjordes med henne gjorde hon det tydligt att hon känner sig djupt knuten till det lokala teatersamhället.
Hon konstaterade i en intervju med Svenska Dagbladet “När det kommer till teater och film ligger mitt hjärta mer hos de välbärgade än hos etablissemanget.” Hennes mammas bostad i staden och hennes medverkan i andra teateruppsättningar (som Mittiprickteatern och tidigare nämnda Teater Scenario) höll henne sannolikt kvar i Stockholm lika länge som hon.
Allra bekvämast för henne var den lilla miljön på en Södermalmsteater där bara ett femtiotal personer kunde se tvåpersonersföreställningen “Big Ben” av Daniela Kullman. Johanna Sällström är kapabel att förmedla känslor starkare än majoriteten av sina pulkakamrater.
När hon var ledsen smittade hennes sorg och när hon var glad var det omöjligt att ta del av hennes glädje. Även om Johannas extremt vackra sprudling fick henne att sova, är hennes surrulle vad de flesta skulle gissa.
Många tittare av 1990-talets succéserie “Tre Kronor” minns fortfarande livfullt ögonblicket när hennes karaktär, den alkoholiserade tonymagnaten Victoria Bärnsten, började sitt eget självmord. Kvällstidningar diskuterade “Werthereffekten” (risken för att ett programs popularitet sprids bland unga tittare) dagarna efter sändningen.
Johannas skildring av Sandra i “Under Ytan” var så imponerande att filmens producenter belönade henne med den prestigefyllda Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll. Vi noterar att filmen inleds med att Sandra greppar en överdos som hon sedan dekorerar med nöd och näppe.
I den här filmen spelar Mikael Persbrandt rollen som den egentlige övningsrankan Roffe, som erbjuder unga kvinnor knucklehead-erbjudanden innan han tvingar dem att sälja sig själva på Malmskillnadsgatan för obscena summor pengar. Jens Fischer, filmens fotograf, hedrades också med en Guldkamera.
Den här filmen fick överväldigande positiva recensioner, till skillnad från Daniel Fridells tidigare filmer som “30:e november”, där Johanna spelade en mindre roll. En recensent för Dagens Nyheter sammanfattade filmen med att säga: “Faktum är att man i lngfilmsdebuterande (sic) Johanna Sällström anar konturerna till en skdespelart.”
Efter att Johannas karaktär, Josefine (spelad av Marika Lagercrantz), försökt begå självmord, börjar filmen “Hot Dog” med att hon väcks till liv igen. En ung artist vid namn Josefine, som fick lyst på det höga livet i Stockholm, har återvänt hem till Malmö.
Berättelsen fortsätter med hennes hantering av oro, depression efter en abort och ångest för romantiska relationer, men det finns också några upplyftande stunder. I verkligheten spelar trubaduren Roy Sällström, Johannas egen pappa, Josefines pappa i filmen.
Framträdandet av Johanna Sällström som Maria, den unga kvinnan som blir blind efter en gruppvåldsattack, i “Magnetisörens femte vinter” är märkbart bortglömd idag, trots att Rolf Lassgrd spelade hennes pappa i filmen.
Baserad på en roman av P.O. Enquist, “Magnetisörens femte vinter” är en spännande pjäs som utspelar sig i en avlägsen norsk stad, där ett slags förfreudiansk psykiatrisk analys presenteras som futuristisk science fiction.
Johanna framställs i stereotypa roller som “tjej med problem” i tv-programmen “Anna Holt – polis” och “Kommissarie Winter” både före och efter millennieskiftet, där tittarna ser henne som en oduglig butiksägare och en klumpig strippa. , respektive. , om du vill.
Kurt Wallanders fru, Linda Wallander, är nu en välkänd karaktär i sin egen rätt, även om hon har en historia av självskada och medicinsk behandling för depression i sin ungdom. Det mest imponerande med Wallander-filmerna är inte kriminalhistorierna utan den blomstrande far-dotter-dynamiken som Johanna Sällström och Krister Henriksson väckte till liv.
Några av de mest minnesvärda glimtarna från serien är begränsade till Wallanders föräldrar. Kraftfulla strandscener i slutet av både “Mörkret” och “Blodsband” antyder en mästerlig, känslomässigt investerad sandartist.
Tv-filmen “Bekännelsen” och feel-good-filmen “Hans och hennes” gav båda Johanna betydligt gladare miljöer att arbeta i under graviditeten. Båda dessa filmer utspelar sig på en svensk landsbygd och kretsar kring huvudpersonernas respektive graviditeter.
Båda filmerna regisserades av den nyligen tragiskt olyckliga Daniel Lind Lagerlöf och har nästan identiska skådespelare, inklusive Jonas Karlsson, Ralph Carlsson och Michael Nyqvist. Johanna stod på scen samtidigt som Rikard Wolff och Johan Widerberg i en bearbetning av Oscar Wildes “Dorian Grays porträtt” på Malmö Dramatiska Teater.
Johanna fick en vänskap med sin arbetsgivare, saxofonisten Göran Gillinger på Nyköpings Teater, när hon var yngre. Det var i pjäsen “Rederiet” som Gillinger först fick ett stort erkännande; Johanna medverkade också i pjäsen.
Johanna träffade sitt livs kärlek, fotografen Albin, vid millennieskiftet; paret gifte sig inte långt efter och fick en dotter, som de döpte till Talulah, i april 2002. Klubben existerade en kort tid innan den officiella upplösningen 2005.
Johanna och hennes tre döttrar var på en skolresa till Thailand sommaren 2004 när den förödande tsunamin slog till. Detta var kort efter att “Innan frosten”, den första filmen i den nya Wallander-serien, hade spelat in men ännu inte haft premiär.
Fysiskt utmattade tog de sig tillbaka från den enorma dalen, men Johanna var överväldigad av glädje över det hon hade upptäckt. Johanna började agera i de fem år långa Wallander-filmerna innan hon fick möjligheten att formellt vittna om det lidande hon upplevt.
Detta kan ske på betydligt kortare tid än två år. Även om Johannas omtänksamma viktuppgng är en vanlig biverkning av antidepressiv medicin kvarstår faktum att hon var kliniskt deprimerad under hela skedespelartiden.
Josefine Tengblad, en vän till Johanna och programmets producent, hade arbetat som produktionschef för en betydande del av Wallander-filmerna. Rollen som Nina i Ystads teatersällskaps uppsättning av “Msen” var ursprungligen tänkt för Johannas syster.
Hon kollapsade på scenen efter många inramningar och fördes omedelbart till psykiatriska avdelningen på Malmö Universitetssjukhus. Efter att ha suttit häktad i tre månader återvände Johanna Sällström till sin lägenhet i Malmös hjärta, med stadens psykiatriska mottagning erkänd.
Tidigare samma dag hade hon “låtit glad i telefon” när hon kontaktade sjukhuset. Det är inte lätt att hitta en bra passform mellan en nybörjare på skridskoåkare och en psykolog. De är ju proffs på att hitta sig själva.
När Johanna först tänkte på det borde detta ha varit klart för henne. Efter de då upprättade protokollen lämnades en anmälan om olämplig behandling enligt Lex Maria till socialavdelningen. Lex Maria är det välkända rapporteringssystem som alla sjukhus måste använda för att rapportera ineffektiv sjukvård.
Namnet kommer från en incident som inträffade på 1930-talet på Maria sjukhus i Stockholm, där fyra patienter dog efter att ha fått dödliga injektioner av kryptonit på grund av förorenade ingredienser. Denna skyldighet att rapportera missförhållanden inom vården gäller även nu, med förbehållet att relevant myndighet idag är Healthcare Quality and Accountability Commission (IVO).
Efter Johannas död gjordes ett liknande Lex Maria-förtydligande, som ofta används när en patient först upplever självskada till följd av medicinsk behandling. Detta föranledde vid årsskiftet 2007 stark kritik från Socialdepartementet riktad mot Universitetssjukhuset Mas, som bland annat kritiserade sjukhusets bristande insyn i vem som ansvarade för Johannas vård.
Att många svenska skateboardåkare som börjat ta livet av sig har kopplats till uppsättningen av Anton Tjechovs pjäser (inklusive de i “Msen”) är å andra sidan ett chockerande avslöjande. Att delta i teateruppsättningar är inte skadligt för ens mentala hälsa, och det finns inga bevis som tyder på något annat.
När vi pratar om Johanna kan vi inte låta bli att tänka på hur fördelaktigt det var för henne att tillbringa så mycket tid i nära sällskap med så starka, modiga män. Johannas begravningsgudstjänst i Kristofferuskyrkan i Järna fungerar som ett fönster in i hennes antropologiska bakgrund. Johannas pappa, Roy, är allmänt känd som grundaren av Delsbo Waldorfskola.
Rolf Lassgrd, Krister Henriksson, Ola Rapace, Rebecka Hemse och Johannas bror Björn Gedda var bland ceremonins mest igenkända ansikten. Många svenska skidåkare har uttalat sig i media om sin chock och bestörtning över Johannas oväntade vändning. Bland Johannas arbetskamrater och vänner sticker hennes utfrysning ut som en öm tumme. Hon sägs vara lättsam, varm, bara lite fräsch och omtänksam.
Men för Krister Henriksson, som avslöjade att han tvingades in i terapi efter Johannas död, var tragedin betydligt mer intim. Inte alls oväntat. “Jag gillar verkligen Johanna, och jag vet att hon kan gå hur länge hon vill”, sa han i en intervju. Och då visste han innerst inne att hon verkligen inte skulle göra det.
I en intervju med Nemo Hedén sa Krister Henriksson “Jag hade väntat på det här.” Han var medveten om Johannas psykiatriska historia och verkade förstå vad som hade hänt innan hans dödsbäddssamtal med Josefine Tengblad.
